Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’ 33
CTTY RXJDHAI4I
EN
GAlflMAL
DESTKYR.KCGÄRD
Mitt i natten nådde jag den
lilla kyrkogården. Men natten var
inte mörk med skrämmande svarta
skuggor som kär nere. Nej, den var
vit och stilla och underbarare än
någon annan natt i världen.
Torne träsk, den stora alpsjön,
låg blankt och stilla, som om
aldrig en vindil krusat dess yta.
Fjällen stodo mäktiga, speglande sina
vita hjässor i det lugna vattnet.
Tjuonjavagge, Lapporten, svängde
sin stolta vita sadel mot en
himmel, som inte var blå och inte grön
och inte lila utan något mitt
emellan; denna obeskrivbara färg, som
inte återfinnes annat än på en
natthimmel i fjällen. Solen hade för
några korta timmar lagt sig till ro
bortom Nuolja, men över de
skyhöga fjällen mot Norge brann ännu
ett av dessa strålande "alpenglühn"
man så ofta återfinner i de
lappländska fjälltrakterna. Några
gyllene skyar tågade långsamt fram
mot Tjuonjavagge. De liknade
fåglar med vida, brinnande vingar.
Himmelen brann, men jorden låg
sval och stilla, väntande den stund,
då solen åter skulle stiga över
gnistrande fjälltoppar.
Mellan låga, storm vridna
fjällbjörkar och gråblå videsnår ser jag
de enkla, vita träkorsen lysa emot
mig. Jag känner alls ingen
förvåning över att plötsligt befinna mig
alldeles invid en kyrkogård. Det
stora lappländska sagolandet är så
fullt av överraskningar. Och
allting är så overkligt denna tysta,
vita ödemarksnatt. Vad som helst
kan hända. Kanske är det någon
av lapparnas gamla
begravningsplatser jag råkat på mitt uppe i
denna stora, oberörda natur.
Kyrkogården inhägnas av
oskalade, tvärlagda björkstammar.
Barken lyser spöklikt vit. Ljudlöst
öppnar jag den enkelt tillyxade
grinden och stiger in i denna de
dödas underliga gård. En stor sten
med väl avvägda proportioner och
enkla, rena linjer står rest på en
kulle. Den avtecknar sig vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
