Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
, HALLS BERÄTTELSER
mot den flammande
himmelen. En av
fjällens stormpinade,
krokiga björkar lutar sig
mot den. Liksom viskande. "Till
minne av dem som stannade här
uppe", läser jag. Och den enkla,
värdiga inskriptionen säger mig
alltsammans. Denna sten är rest
av Kungliga Järnvägsstyrelsen,
och de "som stannade här uppe"
äro banarbetarna, eller rallarna
som de populärt kallas, vilka
dukade under för tyfus under det
stora järnvägsbygget genom de
norrländska obygderna. Alltså är
det den gamla pestkyrkogården,
rallarekyrkogården vid Tornehamn
jag helt oförmodat kommit till
under min ensamma vandring i den
ljusa natten.
Jag sätter mig invid stenen, lu-
tar huvudet mot den
knotiga björken och
blickar ut över
gravkullarna med de
torftiga små blommorna och de vita,
rörande enkla träkorsen. Sida vid
sida stå de, korsen. Tätt, tätt.
Men ändå är det ingenting dystert
eller skrämmande över denna lilla
kyrkogård. Bara en oändlig frid,
och en underbar stillhet. Aldrig
har jag så ända in i hjärteroten
gripits av något som av stämningen
över denna de dödas stilla gård
mitt uppe i denna stora, vildsköna
och oberörda natur. Djup och
underligt högtidlig är tystnaden
omkring mig. Alla brinnande ;färger
ha slocknat, plånats ut. En
mycket mild och mjuk pensel har
slängt en dämpad pastellfärg över
himmelen, på vilken en ensam, blek
Den gamla
pestkyrkogården, rallarekyrkogården vid
Tornehamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
