Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
35
stjärna flämtar.
Fjällen ha fått en lätt
slöja av silver över sin
blågnistrande
härlighet. Himmel och jord smälta
samman i allt det silvervita ljuset.
Allting sover i den vita nattens
fred. Det är bara den ensamma,
stormvridna björken och jag, som
äro vakna. Det går ett stilla sus
genom björkens krona, och i det
där suset tycker jag mig urskilja
ord, viskningar. Det är björken,
som talar till mig med låg,
sjungande stämma:
— Ser du, säger björken, på den
här kyrkogården måste du stiga
varligt. Inga hårda steg, inga
röster få störa de dödas fred. Ty här
sova de, alla de stupade hjältarna,
de trogna arbetarna. Du skulle
sett dem, dessa som nu sova under
de vita korsen, då de först kommo
stormande hit upp. Friska, starka
karlar med breda
bröst och kraftiga
nävar. Ståtliga
arbetare voro de. Jorden
sjöng under deras släggor.
Bergen remnade. Sprängskott
dånade. ödemarken vaknade. Voro
de vilda och obändiga en del
av dem måhända? Nåväl,
livet, kampen mot kölden och
ödemarken, det hårda arbetet gjorde
dem sådana. Präktiga karlar med
stål i muskler och sinne voro de
dock. I omänsklig kyla och
svidande hetta arbetade de. Segt,
ihärdigt. Steg för steg drogs
järnvägen fram genom vildmarken,
genom ändlösa skogar, öde myrar.
Stundom tvärs igenom, stundom
över fjäll. över trädgränsen,
där endast dvärgbjörken, ljungen
och videt uthärdar. Visserligen
voro de bara "männen i ledet", men
hur skulle något arbete och isyn-
Torne träsk, den .stora
alpsjön med fjällen i
bakgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
