Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKTOBER MÅNAD
15
. . . drog av sig glasögonen och vände
sitt ansikte upp mot sin husbonde.
a___
so
Ingenjör Wandell hade som vanligt
varit i kyrkan på förmiddagen och
sedan gått ut på en lång promenad
utåt landet. Middagen var nu över,
och inne i vardagsrummet, samma
rum som också Birgitta haft till
vardagsrum, sprakade en munter
brasa i den öppna spiseln, och i en
bekväm stol framför den satt Bertil
ensam och rökte och drack sitt
kaffe.
Ute i köket satt Birgitta på en
av de raka pinnstolarna med
händerna knäppta kring knäna och
stirrade rakt framför sig. Hon var
ensam, ty de båda andra hade ledigt
på eftermiddagen och hade nu gått
ut var och en åt sitt håll. Och
Birgitta skulle snart vara ledig hon
också. Hon skulle bara hämta ut
kaffebrickan och diska ingenjörns
kopp, och sedan kunde också hon få
gå vart hon ville. Men hon hade
ingenstans att gå.
Med ett litet vemodigt leende
reste hon sig upp från stolen och
slätade till det lilla nätta förklädet för
att gå in och hämta kaffebrickan.
Men då hon kom in i matsalen
stannade hon och stod som förstenad.
Genom den halvöppna dörren såg
hon Bertils resliga gestalt stödd
emot bokskåpet. I handen höll han
ett fotografi, och då och då for han
liksom smekande med handen
däröver. Birgitta hade velat skrika —
men hon stod som fastvuxen. Då
böjde Bertil på huvudet och kysste
fotografiet, och i nästa stund stod
hans lilla huså vid hans sida,
upprörd och ivrig och slet fotografiet ur
hans hand.
Han såg på henne förvånad och
ogillande och skulle just ge henne
en tillrättavisning, då hon efter en
hastig blick på fotografiet med ett
raskt grepp drog av sig glasögonen
och vände sitt ansikte upp mot sin
husbonde.
— Bertil, känner du inte igen din
Gitta? frågade hon med en ömt
vädjande röst.
Bråkdelen av en sekund stod han
stilla utan att se eller förstå, men
sedan blev han till en stormvind för
vilken inga hinder finns mer.
Häftigt och med ett utrop av gråt och
skratt tillsamman slog han armarna
omkring hennes lilla gestalt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
