Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 , HALLS BERÄTTELSER
tryckte kenne intill sig så kårt, att
kon måste be konom att inte
krossa kenne. Då lyfte kan kenne varligt
upp på sina armar ock bar kenne
bort till soffan och satte henne där
i ett hörn och staplade kuddarna
omkring- kenne precis som för fem
år sedan. Själv föll kan sedan på
knä vid kennes sida ock gömde sitt
ansikte i kennes knä.
Smekande smög kennes känder
över hans hår allt under det hon
talade sakta och stilla. Hon
berättade om allt och skonade inte sig
själv, utan blottade utan försköning
sin egen själviskhet.
— Tro^ du, att du kan förlåta
mig? frågade kon till slut ock
lyfte milt upp käns huvud.
— Om jag hade något att förlåta
dig, så är det för länge sedan
förlåtet, svarade han allvarligt och såg
henne fast in i ögonen. —- Du
älskade! fortsatte kan därpå med
sådan glöd, att Birgitta med en
rysning av lycka smög1 sig intill
konom. -— Vad jag längtat efter dig,
och vad jag letat efter dig! Men du
var som uppslukad av jorden, och
jag hade ingen ledtråd att följa.
Och så var det hans tur att
berätta om hur han legat svårt sjuk, just
när det kårda slaget drabbat
Birgitta, och att han därför inte fått veta
det förrän av en händelse flera
månader efteråt. Men då stod
Birgitta Lewenstolpe ingenstädes att
finna, och ingen av hennes vänner
visste vart hon tagit vägen.
— Men vänta ska du få se, vad
jag har åt dig, utropade han
förtjust och reste sig och gick bort till
skrivbordet och hämtade en bunt
papper.
— Vad är det? Brev? frågade
Birgitta och såg nyfiken ut.
— Ja, det är ett slags brev som
jag skrivit till dig under de här
åren, för att sedan ge dig, när du
kom tillbaka, för jag var säker på
att Gud skulle ge dig tillbaka till
mig. Här kar jag skrivit upp allt
det vackraste och bästa jag tänkt
ock känt, för jag ville spara det för
dig.
Då brast Birgitta ut i en stilla
gråt och med de tårarna försvann
det sista av hennes gamla, stolta
jag. Fattig och utblottad både
andligen och lekamligen kände hon sig
ock knappast värdig att taga emot
allt som bjöds henne. Men det var
just tack vare sin fattigdom, som
hon var mäktig att taga emot. Och
det var för att gåvan var så stor,
som bon måste formas så ödmjuk,
innan hon kunde förstå den och
vara mäktig att taga emot den i hela
dess räckvidd.
Finner Ni Halls Berättelser läsvärd, tala om det för
vänner och bekanta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
