Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKTOBER MÅNAD
17
^ippeükrinel
av
Ingeborg Vollqucirtz
Poul Rosting gick från
skyltfönster till skyltfönster utmed
huvudstadens största affärsgata. Det var
närmast juvelerarebutikerna han
sökte sig till, och han stod länge
framför varje fönster, som gällde
det ett synnerligen betydelsefullt
val. Missmodig vände han sig bort
från de praktfulla smyckena, och
då han såg priset på en ganska
oansenlig ring blev han blossande röd.
Nej, de här dyrbarheterna voro
endast för rikt folk och icke för en
fattig löjtnant.
Men där fanns icke ett smycke,
som var för fint att bäras av h e
n-n e, som han hade gått ut för att
köpa en födelsedagspresent åt —
det var bara det att han inte kunde
ge henne allt det vackra hon
förtjänade få. Men så tröstade han
sig med att hon som var så god och
ädel icke skulle se på gåvans vär-
de, utan i stället på alla de vänliga
tankar som åtföljde den. Och så
gick den unge marinlöjtnanten från
fönster till fönster utan att kunna
bestämma sig för vad han skulle
köpa.
Det var förresten icke så
underligt att han betänkte sig, ty han var
alls inte van vid att ge ut pengar
för lyx — han var som sagt
löjtnant, och den lilla löjtnantslönen
räckte bara till det allra
nödvändigaste.
Han hade varit tvungen spara i
flera månader för att kunna få ihop
de tjugo kronor, vilka han så länge
glatt sig åt att kunna använda till
en födelsedagsgåva till sin
barndomsväninna Edith Holst.
Ända från den dag för ett halvt
år sedan, då Edith hade talat om för
honom, att hon på sin tjugoårsdag
(det var förresten underligt, tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
