Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 , HALLS BERÄTTELSER
han, för då de voro barn hade han
trott, att hon var en två, tre år
äldre än ban — men ban hade
naturligtvis tagit fel, ty hon såg ju inte
ut att vara mer än sexton med sitt
ljusa hår och sina klarblå ögon)
skulle ha stor fest, och naturligtvis
skulle han bliva bjuden, hade han
beslutat, att han, hur mycket han
än skulle spara och försaka, skulle
ge henne en present. Det var i alla
fall den minsta uppmärksamhet han
kunde visa den familj, i vilken han
ända sedan föräldrarnas död hade
mottagit så mycken gästfrihet och
vänlighet. Pouls fader och
grosshandlare Holst hade nämligen varit
ungdomsvänner. —-
Den unge löjtnantens föräldrar
hade emellertid dött, då ban var nio
år, och alltsedan den tiden hade
Poul varit hos främmande
människor. Hans föräldrar hade bara
lämnat efter sig precis så mycket
som gick åt till hans skolgång och
vidare utbildning till sjökadett, och
från den dagen, då han blev
underlöjtnant, hade han haft sin lilla lön
att leva av. Han måste vända på
vartenda kopparöre för att få den
skralt tilltagna lönen att räcka till
både mat och kläder. En tur var
att han hade kommit över ett så
trevligt och billigt rum —■ men det
hade han också grosshandlare Holst
att tacka för. — Det var nämligen
hos en svägerska till honom, en
synnerligen älskvärd men fattig
prästänka, som tillsammans med sin
nioåriga dotter bebodde en liten
lägenhet i utkanten av staden. Hos
henne hade Poul ett rum, varjämte han
åt frukost på stället. De övriga
måltiderna sörjde han själv för. Han
hade inrättat det så för sig för att
kunna spara matpengarna de dagar
han var bjuden bort. Det var
genom att spara även de dagar han
icke var bortbjuden som han hade
lyckats skrapa ihop de fem kronor,
för vilka han nu ämnade köpa en
present till Edith Holst — henne
han i all hemlighet hade älskat så
länge.
För honom var hon det vackraste
fram och åter har han nu vandrat
på gatan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
