Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
HALLS BERÄTTELSER
vägen för att om möjligt bli kvitt
den obehagliga drömmen. Men vad
får ban se? Där borta kom ju
Thor-steins hustru, Inga, och Lill-Gunna,
Nå, nu kunde de alltså inte hålla
den lilla från honom längre, nu
ville hon •—• men vad nu — de gå ju
inte uppför trappan — av
missräkningen får hans ansiktsuttryck ett
nästan tölpaktigt utseende.
Gå de verkligen förbi?
Men så fick Gunna syn på
honom och började vinka med
händerna, och hennes bruna, strålande
ögon riktades mot honom, så att
också han började lysa upp och
missräkningen försvann. Hans
läppar började mumla alla de
vackra ord han kände vid åsynen av sitt
barnbarn.
Så sjönk han tillbaka i stolen,
solskenet försvann och fårorna i
hans barska anlete vände åter —
snart infann sig också oron och
ängslan igen. Varför kunde de då
inte klara sig på hans inkomster?
Åh, javisst — Sigurdur kom ihåg
sina egna slitsamma hundår. Hur
glada voro de inte, han och Gunna,
den gången då Thorstein föddes —
Sigurdur ser framför sig ett litet
förskrämt ansikte, mycket näpet
och vackert och alltid litet fuktigt
under näsan och med den lilla
barnamunnen vidöppen i förskräckt
undran.
Sigurdur suckar!
Nej, han blev aldrig den
beslut-samme handlingens man, som
Sigurdur hade hoppats och väntat
-—-ja, nästan fordrat. Han blev bara
Gunnas son — en lättsinnig, glad
fyr — men ärlig, skyndar sig
Sigurdur tillägga — bottenärlig!
Så reser sig Sigurdur med ens
och går fram och tillbaka,
funderande och småpratande för sig själv.
Oron vill inte lämna honom någon
fred. Plötsligt stannar han, står
orörlig och stirrar rätt framför sig.
Nu är ju Thorstein ensam hemma
— om han nu skulle . . . Han går
raskt mot dörren och ropar ut:
— Hanna! Hjälp mig på med
rocken, ropar han till henne, när
hon kommer.
Hans gamla hushållerska, som
inte hört de orden på många år,
håller på att falla baklänges, men
van som hon är att lyda blint,
hjälper hon den gamle på med rocken,
och så stapplar han ensam ned för
den branta trappan. Han drives
fram av en inre makt; en röst
manar honom att skynda på.
Så vrider han om låset och stiger in,
utan att först knacka på . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
