Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
39
bundit, hon var en uppskattad
kåsör med goda inkomster,
fick resa och leva med i
"stora världen" . . .
Då hon var trettio, träffade
hon på en sydtysk badort
Yngve Runsjö till Runsjöhus.
Trots stor olikhet funno de
snart sympati för varandra,
och några månader efteråt
voro de man och hustru och
höllo sitt intåg på det gamla
Runsjöhus.
Visst älskade de varandra,
och visst njöto de av
varandras sällskap, men i alla fall
var det något som höll dem
tillbaka från varandra.
Kanske var det Yngves stora
allvar, han tog allt så grundligt
och lade sådana djupa
meningar in i allt. Hela hans liv
var genomvävt av
ansvarskänslor, ansvar för namn och
släkt, ansvar för historia och
eftervärld, ansvar inför den gudomliga
vedergällningen. Sonja kunde inte
riktigt fatta allt det där, i allt detta
såg hon endast en upprepning av
sin barndoms bundna ställning med
dess inpräglade ansvar inför
släkten. De diskuterade ibland de där
frågorna, Sonja och Yngve, och han
brukade då säga henne, att
ansvaret inte blev tungt och bindande,
bara man väl kommit så långt, att
man ej kände det bara som ett
tvång, påtvingat oss utifrån, utan
som en bjudande makt från vårt
inre. Sonja fattade inte. Ansvar och
fruktan hörde väl ihop, menade hon.
Ingalunda, svarade då Yngve, detta
var bara en förvrängning av det
sanna ansvaret; den rätta
ansvarskänslan var icke förenad med fruk-
... några månader efteråt
voro de man och. hustru .. .
tan för något utifrån, utan
framtvingades av kärlek till det rätta.
Så kom det sig att de började allt
mer och mer leva var för sig, han
gick upp i sitt arbete och hon —■
slog dank. Nu hade de varit gifta
i två år och voro ännu förälskade —
men förstodo inte varandra. De
träffades egentligen blott vid
måltiderna. Sonja promenerade halva
dagarna, när hon inte var på resor.
Yngve arbetade på ett sammandrag
av släktens krönika.
I dag utsträckte Sonja sin
promenad långt, ägorna voro vida, och det
roade henne att uppsöka platser
som hon ej sett förut. Hon var frisk,
stark och spänstig och gick med
lätthet. Slutligen kom hon dock
upp på en ås. Det var brant att
komma upp, och då hon där uppe fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
