Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
55
’’Käre onkel Henry!
Tacka Ma för det intressanta
brevet. Hon har väl fått mitt svar? Vi
äro vådligt glada, att du är så
mycket starkare nu och kan promenera
och göra utflykter. Du talar om
färden längs "La grande Cornische".
Där måtte vara bedårande. Och tänk
att se mandelträden med klasar av
stora mandlar på! —■ För oss går
tiden sin gilla gång. Pa är rar som
alltid men är ju hela förmiddagarna
på sitt ämbetsrum. På
eftermiddagen kommer ibland någon in och
dricker te. Det gör Bertil och Meg
rätt ofta. Bertil frågade, om ban
fick ta mig med till Richmond och
till parken där, men det ville inte
Pa. — Tala om för Ma, att jag i
går gick till den stackars mrs Smith,
som är så fattig och har de många
barnen och den sjuka mannen, och
jag kunde inte låta bli att ge henne
min veckopenning, som jag nyss
fått av Pa. Inte var det väl orätt?
Och så kan det roa henne höra om
den där vita hönan, som värpte så
bra, att vi rakt inte vet var hon
lägger äggen — kanske inne i
grannens trädgård, men det är väl ändå
fasligt dumt?
Ge Ma en duktig "kram" och du,
onkel Henry, får också en — det
gör väl ingenting så här på
avstånd? Pa hälsar så mycket.
Bådas er tillgivna flicka Maj.
P. S. Nu kommer ni väl snart
hem? Vi längta förfärligt!"
När nästa brev kom från mrs
Bar-rington, hörde de, att hon bestämt
hemresan till en vecka därefter, men
att Henry ville dröja kvar ännu en
tid för att ytterligare förkovra sig i
franska språket. Visst var Maj
glad åt att få hem Ma, men i alla
fall var det en stor besvikelse höra,
att inte också onkel Henry skulle
komma. Men hon kunde ju
ingenting göra däråt. Kanske skulle
bortovaron ej bli så lång.
Det var en strålande dag i juni,
då mrs Barrington återkom till det
kära hemmet. Trädgården stod där
så fager, klädd i blommor och härlig
grönska. De hade så mycket att
fråga om och att berätta.
Slutligen sade mrs Barrington, att
Henry fått ett mycket gott
erbjudande från en teknisk-kemisk
fabrik i London, större än den
han hittills varit anställd vid.
Här skulle arbetet bli mer
självständigt och lönen större men även
ansvaret, enär det rörde sig om en
chefspost. Men det fordrades, att
han behärskade franska språket,
enär de hade många förbindelser
med Frankrike. Henry hade stor
lust för detta ombyte, men ville
gärna ha faderns råd, innan han
bestämde sig. Detta oväntade anbud
var orsaken till att Henry ej
kommit hem på samma gång som
modern.
Mr Barrington funderade ej
länge, utan tyckte, att Henry visst
borde antaga den erbjudna platsen,
detta så mycket mer som mr
Barrington väl kände till företaget och
visste, att ledningen var ansedd,
redlig och framsynt.
Om denna plan realiserades,
ämnade Henry under några månader
slå sig ned i Grenoble och där
grundligt studera franska samt
draga all fördel han kunde av de
akademiska föreläsningarna. Under
ferierna ämnade han deltaga i ett par
sommarkurser. Och till sist ville
han gärna tillbringa några veckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
