Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
57
•dessa blevo, desto mer sorgsen blev
Maj. Hon kände missmodets mörka
våg1 stiga upp i själen. Det syntes
som höll Henry på att glida bort
ifrån henne, som om en makt
starkare än hennes barnsliga
tillgivenhet höll på att driva dem i sär. Hon
formligen led av dessa sakernas
tillstånd. För att tvinga sina tankar
in i en annan kanal, slog hon sig
ivrigt på studier, och moster Lillie,
som var skicklig i franska, lovade
ge henne konversationslektioner.
Maj ville höja sig och utveckla sin
intelligens. Om hon nådde detta
mål, tyckte hon sig komma onkel
Henry närmare. Hon hade ännu ej
fyllt sexton år, men hennes inre
värld var rik och djup, kanske just
därför att hon aldrig haft lätt att
öppna sina hjärtedörrar för andra.
Det fanns hos henne en underlig
blandning av djupt allvar och
sprudlande glättighet. I vissa fall var
hon ett riktigt barn, och i andra fall
överraskades man av hennes
bråd-mogenhet.
Maj hade fått mycket att
fundera över, sedan hon fått veta, att
Henry skulle stanna så länge i
utlandet. Hur ofta satt hon inte
under kvällens timmar ensam uppe på
sitt nätta lilla rum och bara
tänkte, tänkte, skiftande tankar. Han
hade ju en gång under feberyrsel
sagt, att han "nog skulle gifta sig
med Lucy, om hon ville ha honom",
och nu hade därtill den där svenska
flickan i Grenoble, som han tycktes
vara så intresserad av, kommit i
hans väg. Detta allt tillsammans
kom henne att tro, att han på
allvar ämnade gifta sig och skaffa sig
ett eget hem. Men hon hade aldrig
förstått, förrän under sista tiden,
hur helt olika hennes egen
ställning gent emot honom då skulle
bli. Visst skulle han alltid hålla av
henne, därpå tvivlade hon ej ett
ögonblick, men ändå–ändå —
—• — Förresten trodde hon knappt
det fanns en flicka god nog för
honom, men han kunde ju gifta sig
ändå. Antagligen skulle han få
riktigt egna små barn, inte en
övergiven liten stackare, som en
vintermorgon kastats in i hans bil
-— tänkte hon med ett stänk av
bitterhet i sinnet. Och ofta somnade
hon in med kinder och ögonfransar
våta av tårar.
Henry kom hem full av livsmod
och arbetslust, och allt gled åter in
i de gamla gängorna. Solen hade
brynt hans hy, och mer än förut låg
nu över hela hans personlighet
något fast, manligt och starkt. Aldrig
hade han heller sett så bra ut,
något som Maj genast märkte.
Henry tycktes innerligt belåten med
allting. Han förklarade, att på hela
jorden fanns inte en fläck han
kunde få kärare eller syntes honom så
fager som Oakhill. Mot Maj var
han sig alldeles lik, men märkte
utan att låtsa om det, att hon i sitt
väsen fått någonting nytt,
någonting främmande. Det tillskrev han
hennes år. Han förstod, att hon
kommit in i den där underliga
brytningsåldern, då flickor ofta bli sig
olika, och då så få förstå dem. T
själva verket kände Maj sig blyg för
honom. Det skulle inte fallit henne
in att längre taga sig de friheter
mot honom, som voro något så
naturligt under barnaåren. Något av
blygheten fanns länge kvar, men
på det hela taget rådde emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
