Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Sorgens gåva, av Rehna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SORGENS GÅVA
Av
Rehna
”Jeg fik sorgens gåve, og så blev jeg skald”. Ibsen.
Skräddar-Martin låg på rygg i
gröngräset och drömde. Skyarna
gingo som vita segel på den blåa
vidden högt över honom.
Lille skräddar-Martin hade så
vackra drömmar i den stunden. Han
var inte fosterson hos skräddaremästaren
i byn längre. Hans egen far
och mor bodde i ett vackert vitt hus,
lika vackert som det nämndemansfolket
hade. Flaggan i stångens
topp vinkade mot himmelens blåa
och solens gyllene färg, som ville
den visa, att också jorden hade ett
stycke av skönheten och glansen där
ovanifrån.
Martin hade inte heller någon
puckel längre. Rak och stolt gick
han bland människorna, och de
måste titta på honom, bara därför att
han hade något säreget furstligt
över sig.
Martin kände det som hade han
seglat på skyarna långt bort från
jordens alla missräkningar. Han
var så lycklig. Aldrig en minut kom
han ihåg, att han var ett ”tagbarn”
som människorna där i byn kallade
fosterbarnen.
Så var det inte, när han satt på
skräddarebordet med benen i kors.
Då hände det allt som oftast, att han
tänkte på hur underligt livet varit
mot honom. Då undrade han, varför
barnförlamningen hade gjort
just hans lilla kropp snedvriden.
Han kunde sitta där långa stunder
och tänka på varför hans far och
mor inte velat kännas vid honom
och varför han skulle komma till
byskräddarens, då han lämnade
barnhemmet. Likaväl kunde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
