Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Sorgens gåva, av Rehna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
15
som solögonens längtan efter solen.
Hon var centralfiguren i lians
tankevärld, men han såg henne som
längtaren och vandraren ser
stjärnorna. Hon fanns till för honom
och endast för honom, men på
samma gång hörde hon inte till denna
värld, där människor älska och
brinna och slitas sönder av lidelse
till varandra.
Det var våren, som kommit in i
skräddar-Martins själ. Det var
kärleken, som födde vackra sagor inom
honom.
Han halvlåg vid åkanten en
söndagsafton och tänkte på henne.
Tyst talade han med henne; det
gick så lätt, när hon inte var där.
Då säg han henne. Men hon var
inte ensam. Kyrkoherdens son,
studenten, som var hemma över
sommaren, var med henne. Han hade
lagt armen om hennes axlar, och
hon gick med sitt leende ansikte
vänt mot honom.
Då brast något inom Martin.
Han såg med ens, vad han annars
glömt bort, att han inte var som
andra. Alla kärlekens vackra
sagor voro borta; han mindes bara, att
han fortfarande var det utstötta
"tagbarnet", den rotlösa växten,
kuggen som inte behövdes i
världsmaskineriet. Han stod utanför allt
som gör att människorna finna
livet möjligt att leva.
Det blev plötsligt Martin för
tungt. Han gömde ansiktet i
gräset och grät hejdlöst.
Det blev höst och stormen
ryckte i trädkronorna. Den hösten blev
Martins sista.
Kyrkoherden var på väg till
honom. Han hade just fått höra, att
doktorn varit i skräddarehemmet
och fällt sin dom. Det var
galopperande lungsot, hade han sagt.
Gott att han får dö, tänkte
kyrkoherden, där han vandrade framåt
i blåsten. Ett tungt öde skulle
legat framför honom, om han fått
leva. Det har varit tillräckligt tungt,
det som ligger bakom.
Martin låg i sitt rum på vinden.
Kyrkoherden tänkte, när han gick
uppför trapporna, att det var i stil
med hans liv i övrigt, detta att han
skulle få dö däruppe i rummet strax
under taket.
Kyrkoherden gick fram till
den nedböjde ynglingen . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
