Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hindjakten, en gammal folksägen i ny version, av Gunnar Hede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
17
EN GAMMAL FOLKSÄGEN
i ny version
Av GUNNAR HEDE
Det led mot kvällningen, när
Räv-Björk, Roxenbygdens siste
friskytt och storfiskare, steg ut på
trappan till sin stuga, tände sin
snugga, visslade på sin hund och
beredde sig att gå till skogs.
Då Björk gått några steg nedåt
mot sin lilla ladugård, stannade
han, satte’ handen för ögonen och
kisade ned mot bygden, som
utbredde sig på andra sidan Roxen.
Stugan låg på en höjd, som stupade
brant mot Roxens norra strand, och
där uppe kunde man se rakt över
sjön och milslångt bort.
Solen hade nyss sjunkit ned
bakom skogskanterna västerut, men
ännu hade det inte börjat skumna.
Ett milt kvällsljus låg över sjön
och slätten söderpå, och dungarnas
och trädgårdarnas brinnande
höstfärger dämpades av det bleka
ljuset. Sjön var blickstilla, och från
gårdarna steg röken i små ljusgråa
pelare rakt mot höjden.
Räv-Björk satte sig på en stor
sten i kanten av trädgårdstäppan
och nickade över mot bygden, som
stilla famnades av kvällens ro och
frid.
— Dä ä grant, dä där, mumlade
han för sig själv. — Ja, dä ä dä, dä,
lade han till, och så nickade han
igen.
När han suttit en stund, sade han
till hunden, som tyst lagt sig vid
hans fötter:
— Nää du, Jon Andersson, dä här
dör inge grävlinge å’, och så reste
han -sig och satte iväg nedåt sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
