Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hindjakten, en gammal folksägen i ny version, av Gunnar Hede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
19
. . . Björk gjorde sig ingen
brådska, när han väl kommit
ner till sjöstranden.
hos hunden. Grävlingen hade inte
hunnit undan sin skarpsprungne
förföljare, och då hade han krupit
in i en liten håla under en mindre
sten, gjort helt om och försvarade
sig ilsket med tänder och klor.
Hunden var klok nog att inte gå
alltför hårt fram. Han hade fått
nosen sönderriven flera gånger av
arga grävlingar, och han nöjde sig
med att skälla och krafsa litet i
jorden utom räckhåll för besten,
medan han väntade på husbonden.
När Räv-Björk kom fram till
platsen, klappade han hunden på
huvudet och sade:
-—■ Du ä allt en rediger hunn, Jon
Andersson! Nu ska vi peppre den
där galten ett tag, ska du få si.
Därmed lade han sig på magen
och tittade in under stenen. Längst
inne i det mörka hålet lyste ett par
eldkulor, och ett ilsket grymtande
ljud hördes.
Björk låg en stund och såg gräv-
linggalten in i ögonen. Han hade
svårt att slita blicken från de två
glödande punkterna. De togo
kraften ifrån honom, och han började
plötsligt krypa baklänges, som om
han tänkte ge sig därifrån utan att
skjuta. Då stötte han med
armbågen mot bössan, som han lagt åt
sidan för att bättre komma åt att se.
Han grep tag om pipan, så att
kno-garna vitnade.
— Ditt usla skogskritter,
mumlade han, medan han lade an så gott
han kunde i mörkret, har du
trolltyg i öga?
Plötsligt tog han ned bössan
igen, trevade i sin ena västficka och
tog fram en silverkula, som han
gjorde korstecknet över och sedan
lät glida ned i högra bösspipan
ovanpå förladdningen. Därefter
• siktade han på nytt och sköt.
Det starka ljudet av skottet slet
brutalt sönder den djupa
nattyst-naden. Ekot svarade från
höjderna ett stycke
norrut, och det
tog en lång
stund, innan det
blev lugnt och
stilla som förut.
Björk reste sig
upp, och hunden
dök med ett argt
morrande in i
hålet och
släpade ut
grävlingen, som var
stendöd. Det var en
jättebest på väl
en meters längd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
