Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hindjakten, en gammal folksägen i ny version, av Gunnar Hede - Gå för att lindra..., av E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
HALLS BERÄTTELSER
siktet av skräck, och de förstodo
alla, att det här var en sak, som det
inte dugde att skämta med. Därför
tog hela skaran vägen förbi
Räv-Björks stuga, när uppbrottstimmen
kom, och det sades inte många ord
under färden. Alla hade hört talas
om "hindjakten", men ingen hade
lust att möta den, hur modig han än
var. Räv-Björk var också den siste
som fick se den, men ännu i dag kan
man under de mörka höstkvällarna
höra den jaga fram genom
vildskogarna norr om Roxen.
Gå för att lindra...
Gå för att lindra en smärta,
torka en brännande tår,
trösta ett sörjande hjärta,
läka dess blödande sår!
Egna förhoppningar glömma,
leva för andras väl —
det kommer friden att strömma
ned uti sargad själ.
Bättre är giva än taga,
göra det villigt och glatt,
räcka en hand åt de svaga,
trösta i sorgernas natt.
Hoppets och kärlekens flamma
uti ett människobröst —
o, sök att vårda densamma,
värna mot stormar och höst!
Gå, medan känslorna glöda!
Snart för en stormvind så kall
äro de slocknade, döda,
verksamhetstiden är all.
Lätt brista trådarna sköra,
allt är förgänglighet blott —
men vad i kärlek vi göra
lever då allt har förgått.
E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
