Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hemlängtan, Finnmarksnivell av Fritz Julius-Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
HALLS BERÄTTELSER
ljus reflexerande på havet,
maskinerna dunka monotont ock
takt-mässigt, ock om stäven körs
vattnets forsande, när det med oerhörd
kraft delas och sedan slungas långt
ut på den lugn.a vattenöknen igen.
Vilken härlig tavla! Vilken
rikedom av kraft och styrka, vilket
sagolikt vidunder i människans
tjänst! Och vilken oerhörd kraft
tycks ej ligga liksom personifierad
i fartyget, som liksom medvetet
därom snabbt som en stolt örn ilar
fram över havet. Det är som vore
fartyget ett levande väsen.
Det är tyst och stilla ombord,
och ändå är klockan ej mer än nio.
Så med ens brytes stillheten av en
sång och av ett pianos
ackompanjemang. Det är från andra klassens
salong tonerna komma.
Vemods-fullt och liksom darrande av inre
känsla höras tonerna, då de av den
svaga nattvinden föras ut i rymden.
Hade det varit tyst förut, tycker
man, att det nu blir än tystare,
högtidligare. Sorlet från första och
tredjeklassens salonger, hytter och
däck, som förut kördes då ock då,
förstummas nu alldeles, hela
fartyget tycks lyssna och deltaga i
sången. Och dock är det inte
något berömt musikstycke som
föredrages, blott en enkel melodi och
likväl känd över hela världen:
Nearer, my God, to Thee,
nearer to Thee — — —
Om och oro. igen sjunges sången,
så tystnar den plötsligt. Strax
därefter hörs en manlig stämma läsa
något ur böckernas bok. Ännu en
gång hörs det gripande vackra
om-kvädet: Närmare, Gud till dig,
närmare dig — så dör sången bort,
allt blir så tyst igen, endast
vattnets forsande framme vid stäven
och dunket från maskinerna köres.
Men dessa ljud liksom smälta in i
tystnaden och bliva som ett med
den.
Och dock är det inte så tyst
ombord, som man skulle kunna tro.
Det är ju en hel liten flytande stad:
människor, djur, varor, maskiner,
telefon, telegraf, tidningar och
affärer. Där finns jakt efter guld
och ära, efter sanning och lycka,
frid och ro, sensation och skådespel.
Där finns friska till kroppen men
sjuka till själen och tvärtom; kort
sagt: där finns allt mellan himmel
och jord av gott och ont hopträngt
i denna flytande "stad", omsluten
av fartygets jätteskelett av stål och
trä. Ja, det är en, stad, en mäktig
stad med tusentals invånare, med
fattiga till armodets gräns och rika
till vansinnets, en rik och mäktig
stad, men som på ett ögonblick kan
bliva förvandlad till en jättestor
likkista, alldeles som den "stad"
vilken genom sången fördes i
tankarna. Det har under en kort stund
varit tyst, så tyst som det kan bliva
i en dylik "stad" på gott och ont,
då man mitt ute på havet firat ett
minne: "Titanics" undergång.
Därav kom sången, högtids- och
ve-modsst.ämningen.
Men så småningom får "staden’’
igen sitt vanliga utseende, och livet
ombord flyter snart i de gamla
spåren.
—- Nåväl, mr James, what do you
like the son g?
—- Ah, it was a very good and
beautiful song, I think. Den för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
