Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hemlängtan, Finnmarksnivell av Fritz Julius-Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
35
oss närmare vårt ursprungshem —
nearer to God.
Det ya.r på andra klassens
promenaddäck dessa frågor och svar
utväxlades. Den frågande, en liten
rödlätt, tjock och till synes
välmående dansk-amerikan, hade just
kommit upp från röksalongen för
att uppe på däck taga en liten
promenad, innan han gick till vila för
natten, då han fick se ingenjör
•James sitta på en soffa med en bok
i handen, dock utan att läsa i den.
Dansk-amerikanaren, vars namn
var Peder Wogt, en affärsman av
den vanliga typen, var — som lätt
kan förstås — en praktisk karl,
varför han vid det svar han erhöll på
sin fråga ansåg sig kunna giva sina
känslor uttryck i ett bullrande,
tomt och innehållslöst skratt, innan
han fortsatte:
— Alltjämt lika kontemplativ,
mr .Tames? Samtidigt sände han
den tillfrågade en något gäckande
blick från sina stora guldbågade
glasögon, som om han velat
till-lägga : det är allt en konstig kropp
den där!
Ingenjör James svarade inte
genast. Det var som om han med flit
ville låta en stund förgå under
tystnad, som för att giva bättre
resonans åt det han sedan ämnade säga.
Han lät sina mörka
genomträngande ögon med en snabb blick vila
på dansk-amerikanaren, så fäste
han blicken mot fartyget för ut på
havet framför dem och sade lågt
men tydligt:
— Vart tror ni det Mr fartyget
är jfå väg, mr Wogt?
Dansk-amerikanaren stirrade
först ett ögonblick förvånad på
ingenjören, som om han betvivlat att
han hört rätt. Det syntes tydligt
i hans ansikte, att denna tvära
övergång i samtalet översteg hans
förmåga att snabbt fatta sig och
förstå det verkliga sammanhanget.
Men för att maskera sin
okunnighet och för att få tid att samla sig,
låtsades han djupsinnigt fundera
några ögonblick, innan han
svarade på den andres fråga — och nu
med forcerad, ivrig röst, som om
han just i sista ögonblicket lyckats
finna det enda och rätta svaret:
— Vart? Till Europa, förstås,
till hemlandet — vart annars? Men
ingenjör James ignorerade frågan
och fortsatte:
— Alltså till ett mål — inte
sant ?
— Naturligtvis! sade mr Wogt
och såg en smula brydd ut. Han
förstod fortfarande inte, vart
ingenjören ville komma, om det var
skämt eller drift.
— Well, mr Wogt, liksom
fartyget här har ett mål, så ha också vi
det, ni liksom jag och alla
människor här ombord och i hela
världen ; har ni tänkt på det förut ?
Vad och var är ert mål, mr Wogt?
Vad och var är ert slutmål?
Dansk-amerikanaren skrattade på
nytt sitt bullrande, tomma skratt.
Har man hört på maken! tänkte
han. Nu var han då bergfast
övertygad om att den där ingenjören,
som på hela överresan gått för sig
själv med sina barn och sin hustru
—- en vacker kvinna förresten, för
all del — nog var inte så litet
konstig. Ty inte kunde väl en klok
människa diskutera om att man
hade ett mål. Det är ju klart, att
man har ett mål, det behövs ej ens
diskuteras, men vem kunde säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
