Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hemlängtan, Finnmarksnivell av Fritz Julius-Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 HALLS BERÄTTELSER
vad och var ens slutmål var. Att
han ens ville befatta sig med sådant
där vröv’1! Så tänkte mr Wogt,
och så såg han saken.
— Mitt mål, sade han slutligen
tvärsäkert, som den som äntligen
kommit till ett fast resultat i sina
tankar, jo, mitt mål är
Westerbro-gade 76 till att börja med. Och . . .
tja, sedan få vi ju se, hur det kan
ordna sig, mr James. Och så
plirade och blinkade mr Wogt med
ögonen, som om han velat sagt:
sa nog har jag ett mål alltid, det
är da samend sikkert, gamle Dreng.
Men ingenjör James satt oberörd
av blinkningarna, om han också
förstod a.tt uppskatta dem till det
verkliga värdet. Ett litet halvt
ömkansvärt, halvt ironiskt leende
syntes för en sekund spela på hans
läppar. Men det försvann genast,
då han fortsatte:
— Gott, mr Wogt, och ni är —
nöjd med det målet?
— Naturligtvis — varför inte
det, mr James?
— Jag menar — det förstår ni
nog också — efter döden, då vår
jordevandring är slut — nå?
Men mr Wogt hade nu inte
något svar att ge. Inte ens det där
tomma skrattet kunde rädda
honom ur knipan, han kände det.
Endast med ett fånigt leende eller
rättare sagt grin försökte han betäcka
sitt återtåg. Med en nervös rörelse
— som tydligt visade att
samtalet tagit på hans nerver —
kastade han bort sin halvrökta cigarr
och lyckades genom denna rörelse
av bemanning rycka upp sig så
mycket, att han helt anspråkslöst
kunde säga:
— Tja, ya.d vill ni vi skola göra
åt det — vi skola alla dö.
— Just det, ja, mr Wogt. Det
var också det som sången och
musiken ville giva oss en påminnelse
om, när det spelades "Nearer, my
God, to Thee". Antag att det
kom ett isberg, det blev en
kollision, förvirring, förtvivlan, kamp
på liv och död för att leva, leva
. . . Hur många voro beredda på
att d ö just nu i natt, om något
inträffade, tror ni, mr Wogt?
Men nu hade mr Wogt tydligen
fått nog. Han skruvade på sig och
kastade spanande blickar framåt
promenaddäcket, som om han
önskade att någon skulle komma till
hans undsättning. Men ingen
syntes till, varför han måste tillgripa
en av de vanliga konventionella
lögnerna. Därför bytte han
hastigt om ton, blev stel och i allra
högsta grad artig, när han bugade
sig och halvt ursäktande fick fram
den hjälpande nödfrasen:
— Nej, förlåt, mr James, det har
blivit sent, ser jag! Jag måste
draga mig tillbaka till min hytt!
Så gick mr Wogt. Men mr
James satt kvar på sin soffa och
stirrade ut på havet, som låg så
vackert, badande i månsken. Han
tänkte . . .
Plötsligt gled månen in i ett
moln, himlen mulnade. Mörkret
började sänka sig över fartyget.
Ännu en stund satt mr James kvar
där uppe på däcket och grubblade.
Så gick även han ned i sin hytt.
Det var natt.
Men Bergensfjord plöjde som
fornt lugnt, säkert och’ målmedvetet
sin väg över havet till sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
