Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hemlängtan, Finnmarksnivell av Fritz Julius-Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
37
Genom den oändliga vattenöknen skär Bergensfjord sig fram, lugnt, stolt och.
målmedvetet.
Den fagra, korta, nordiska
sommarens högtidsdag,
midsommardagen, var inne. I en liten stuga
långt ovan polcirkeln sitter en
gammal grånad kvinna och ser ut
genom det sm’årutade fönstret på
vägen, som likt ett vitt band kröker
sig förbi just här. Vad ser hon,
den gamla — vad ville hon helst
s© där ute på vägen? Åh, det är
en gammal mor som väntar och
drömmer om sin ende son, hennes
egen gosse som varit borta från
hemmet så länge, så länge, men
som hon ändå inte kan låta bli att
vänta på och hoppas få se igen.
Framför henne på bordet ligger det
senaste numret av ortstidningen
ännu oläst, ehuru den kom dagen
förut. Mekaniskt faller hennes
blick nu på en notis, så lydande:
"Svensk-amerikanaren, ingenjör
John James har av styrelsen för X
malmbolag blivit utsedd som
ledare och teknisk chef för bolagets
gruvor i Kirkenäs. Ingenjör John
James är att hitförvänta . . ."
Den gamla kvinnan sitter tyst,
med slutna ögon, och drömmer.
Yad var det som gjorde, att hon
genomilats av en så stark
glädjekänsla? Var det likheten med
ingenjörens förnamn ? Men det var ju
omöjligt, det kunde ju inte vara . . .
Den gamlas huvud sjunker ned
mot bröstet, tårarna falla tungt
ned i hennes sköte, heta
moderstå-rar, längtans, saknadens tårar. Så
har hon gråtit, och så har hon
längtat . . . ack, s!å många, många
gånger men alltid ständigt
förgäves. Så småningom tycks även
denna gång det pinade
modershjärtat få lindring och ro, ty den
gamlas ögon sluta sig, och hon faller i
sömn. Och under det hon nu
sover, så drömmer hon en underlig
dröm, en glädjedröm, drömmer att
hennes son, Jon Jacob har kommit
hem.
— Hallå ! Kära farmor !
Två pojkar i tio—tolvårsåldern,
en liten flicka på fyra—fem, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
