Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Hemlängtan, Finnmarksnivell av Fritz Julius-Karlsson - Inför uppbrottet, av K. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
39
ögonen — den längtar alltid
tillbaka ! Det är vår moder jord, det är
vildmarken, ödeviddernas land, som
vill ha tillbaka sina söner och
döttrar. Ty när vildmarken kallar
inom oss, antingen vi äro där eller
där, tio eller tusen mil därifrån, då
måste vi lyda; vi kunna inte
längre sta emot, hembygden drar oss,
den har en gång fångat oss i sin
tjusning. Och, ser du, mor, endast
detta, denna svidande hunger efter
det gamla landet, endast detta är
värt den långa bortovaron, den
stora resan och de många
motgångarna och striderna. Den som
är född i ödeviddernas fria land,
den passar ej i annan jord, den kan
ej slå rot där, den blir rotlös. Det
är därför att längtan inte lämnar
oss någon ro, därför att vi ha växt
upp här, därför att vi ha ett hem
i själva landet i och för sig, att vi
ha en gammal far eller mor, någon
kär som tänker på oss, det är allt
detta i ett som gör, att var vi än
äro, så längta vi tillbaka till
öde-viddernas land.
INFÖR UPPBROTTET
När vildgässfylking hastigt glider
mot söderns varma sol och vår,
och dödens kalla ande går
sin vakt kring fält och lider,
står luftens slöja tunn och skir
i genomskinlig klarhet —
ett dimblått, öppnat öga.
Vid avsked alltid tanken når
med aningsfyllda, tunga spår
så vitt i smärtans höga
och bittert kalla, klara luft,
när tingens förlåt lyftes.
Jag visste väl, att sorgens dimma
på lur vid vägen står!
En skugga kyligt mörker slår
vid all naturens uppbrottstimma,
då döden ljuter bitterhet
i livets rika bägar.
Skall dock till frö och mognad föras
en skörd, som ej av mal och rost
och ej av nattens bittra frost
och dödens lie kan förstöras,
då döden ljuter evighet
i livets tomma bägar?
K. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
