Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Skuggor, av Kerstin Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
HALLS BERÄTTELSER
Av Kerstin Westman
Det var en stormig höstkväll med
tindrande stjärnor och
fosfoilysande himmel mellan de flygande,
regntunga skyarna. Kornblixtar
ljungade skarpa i söder. De gamla
asparna strödde gula dallrande löv
ur sina höga kronor. Över den
regnfuktiga, nakna slätten smög
skymningen, och ljusen tändes i
byn, klara, starka ljus i de stora
bondgårdarna, matta, gula i de små
backstugorna, men bakom varje
lysande fönsterruta en värld för sig
— ett hem.
I den gamla ladan vid grinden
till en av gårdarna sken ett
flämtande ljus. Därinne låg
gammel-mor på bår. Runt om den svarta
kistan stodo mörka, doftande
granar från hennes barndoms stora,
susande skogar, hållande likvaka över
den döda. Ovanför på löftet låg
den gula, rinnande säden i sina bås
— frukten av dagens vardagsgråa
slit med försakelse och
arbetsglädje. Nu var den bärgad, och
därutanför kröp jorden ihop i
vintersömnen, gömmande det groende
fröet till nästa sommars arbete och
skörd.
Sonen Nils stod böjd över kistan
och spikade fast en ranka av späda,
gröna blad. För varje slag han
slog, steg ett minne upp i hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
