Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. November 1930 - Julklappen, av L. Blommert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOVEMBER MÅNAD
49
kunna bli, också kon, ganska
skicklig i franska språket.
Redan i april var det kärlig
sommar därnere, och de två engelska
flickorna gjorde flera härliga
utfärder tillsammans. De hade frihet att
gå ut, när de ville, men inte gärna
ensamma efter mörkrets inbrott.
Meg bodde i själva staden, Maj
utanför densamma i La Tronche.
Där tyckte hon sig ha bergjättarna
alldeles inpå sig, men dess bättre
åt annat håll de härliga vidderna
och en stor trädgård.
Understundom led Maj av hemlängtan och
undrade, hur det skulle ha gått, om
inte Meg, som var liksom en del av
hemmet på andra sidan kanalen,
också varit därute.
En dag, då Maj satt uppe på sitt
rum och studerade som bäst, fick
hon bud om att hon hade besök
nere i salongen. Det lät så
hemlighetsfullt, att hon nästan fick
hjärtklappning. Kunde det möjligen
vara onkel Henry. Men nej! Det var
bara Meg och — Bertil. Hon blev
i alla fall glad, eftersom hon alltid
tyckt om honom. Nu hade han rest
ut för att träffa sin syster och på
samma gång få sig en liten extra
semester, förklarade han.
Egentligen var det för att träffa Maj. Han
var verkligen kär i henne, och då
han fruktade att någon därute
skulle "knipa bert henne", hade han
beslutat "bränna sina skepp". Maj
drömde ej om något sådant och var
lycklig att träffa någon som kom
direkt därhemifrån. Därför var hon
också vänligare än hon någonsin
förut varit mot honom. En dag då
de gjorde en liten utfärd
tillsammans, vid vilket tillfälle Meg i sista
stund blivit hindrad att medfölja,
slog det ned som en bomb över
henne.
—• Maj, vet du varför jag rest
hit?
— Ja, du ville ju träffa Meg ocli
på samma gång bestå dig en liten
extra semester.
■—• Nej, det var egentligen för att
få träffa dig.
— Träffa mig? Det var då
rysligt snällt, men jag reser ju snart
hem, så vi hade ju snart råkats.
— Yet du av att jag är nära
tjugotre år gammal nu och snart kan
gifta mig?
— Men det är väl ändå bra
tidigt. I alla fall önskar jag dig all
lycka, när än det sker.
— Men jag vill inte ha vem som
helst.
— Nej, det kan jag gott förstå.
Men varför berättar du mig allt
det där? Jag kommer ju alltid
att hålla av dig, vare sig du gifter
dig eller ej.
— Men, älskade Maj . . .
Maj ryckte till och försökte
avbryta. Vad skulle nu komma?
— Det är d i g jag vill ha och
ingen annan, fortsatte Bertil litet
högtidligt.
— Varför skall du säga så där
och störa hela vår samvaro, sade
Maj uppriktigt ledsen. Hade jag
anat, att du tänkte komma med det
här, skulle jag aldrig ha rest ut med
dig.
— Håller du då inte alls av mig,
Maj? sade Bertil både förvånad och
litet häftigt, jag trodde du gjorde
det.
— Visst håller jag av dig, men
inte kan jag g-ifta mig med alla jag
håller av. — Låt oss nu tala om
något annat, käre Bertil. Jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
