Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Det var då, skiss för Under juldagar av Rosa Thörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
HALLS BERÄTTELSER
det inte bäst att jag, som känner
till dem så väl, ser efter er litet?
Ni bar ju ingen som gör det, eller
bur?
— Nej, det bar jag inte, svarade
jag lugnt, men jag har fått nog av
trapporna för idag. Jag skall se
mig om utanför slottets murar.
Där lura nog inga faror.
— Det kan man inte så noga
veta. Och jag ställer mig med
största nöje till ert förfogande.
— Jag kan inte tillåta er att
försumma edert sällskap. Jag har
redan upptagit er tid allt för länge,
herr . . .?
—- Förlåt att jag inte föreställt
mig förut. Mitt namn är . . .
-— Vad hette ban, farmor?
frågade Siv ivrigt, var det farfar?
—• Vad ban hette, kan ju göra
detsamma, svarade farmor leende,
vi kalla honom Jarl. Jag sade mitt
namn och så bad han så bevekande
att få göra mig sällskap,
åtminstone tills hans syster och kusiner
åter uppenbarade sig. Han hade
varken lust att driva omkring
ensam eller ge sig ut på spaning efter
dem.
— Jag skall visa er platsen
härute på Allvaret, där man påstår att
vår kronprinsessa skulle fundera
på att bygga sig ett slott.
Klimatet här lär ju vara så likt
det sydländska, och de tro att hon
skulle slippa att vara så mycket
utomlands som nu, om hon finge en
passande bostad häruppe.
— Tänk vilket uppsving det bleve
för den här lilla slöa badorten, sade
jag, mest för att säga något.
Sanningen var ju, att jag lika gärna
ville vara i hans sällskap som han
i mitt, och därför var jag glad för
samtalsämnet, som gav oss
anledning att fortsätta vår promenad
tillsammans.
Vi hade en mycket trevlig
eftermiddag vi två, och han ordnade det
så skickligt att vi inte
sammanträffade med de andra, förrän vi skulle
gå ner till båten.
Då kommo syskonen Hagvall och
hälsade på mig, så hjärtligt som om
jag varit deras allra bästa vän. Jarl
föreställde sin syster, en rar,
allvarligt lagd flicka i min ålder.
Innan vi hunnit tillbaka till
staden, voro Gerda och jag goda
vänner. Hon talade om att hon och
brodern, såväl som föräldrarna
tillhörde baptistförsamlingen
därhemma.
Jag kände mig underlig till mods,
när jag hörde, att han och jag
hade samma andliga intressen. De
hade sitt hem två mil från staden
och kommo ner då och då för
affärer eller för att bevista något möte
eller som nu för att göra en
lusttur, då de alltid gästade sina
släktingar.
Det var ovanligt ofta Jarl den
sommaren hade ärende till staden.
På hösten var han där ett par
veckor för ett arbetes skull, och då
sällskapade vi livligt. Vi
sympatiserade ovanligt bra. —■ Vi ägde
samma livsåskådning, samma mål för
vårt liv. Det förekom ingen flirt
eller dumt pladder oss emellan.
Unga män med smak för dylikt
sökte inte mitt sällskap mer än en
gång.
Men Jarl och jag, vi kunde
fördjupa oss i samtal om livets
allvars-frågor, så att vi ibland glömde både
tid och rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
