Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HEL SO VÄNNEN.
näring alldeles likgiltigt, om vi få vårt behof af vatten fyldt genom
dricksvatten, vattensoppa, tevatten eller — champagne, vårt
ägghvite-behof genom ägg, kött, fisk eller ärter, vårt sockerämnes-behof genom
rörsocker, mjöl eller potatis o. s. v. Den praktiskt viktiga frågan
blir därför denna: huru mycket behöfver jag af de nämnda
hufvud-ämnena. för mitt dagliga behof. Därvid kan man alldeles bortse
från vatten och salter, som vi få liksom på köpet och för intet i
mat och dryck (allt vårt vatten innehåller äfven en del salter).
Alltså reducerar sig frågan till denna: huru få nog ägghviteämnen,
fett och sockerämnen till billigt pris?
En fullväxt man, som arbetar ordentligt, anses behöfva för
att fullt bibehålla sin arbetsförmåga dagligen förtära så mycken föda,
att han utom vatten och salter tillför kroppen 120 gram
ägghviteämnen, 60 gm fett och 500 gm sockerämnen.* Dessa senare tre
äro således de kroppens nödiga näringsämnen, som måste köpas.
Ägghviteämnena utgöra största mängden organiskt ämne uti
vanligt kött (muskler). De finnas för öfrigt ymnigt i födoämnen
af både djur och växter. De bestå af kväfve (16 proc.), kol (52
proc.), väte och svre. Sitt namn hafva de däraf, att af hvad
olika slag de än må vara t. ex. trådämne (»fibrin»), som
framträder ur blod, då detta stelnar, ostämne (»kasein»), som finnes i
mjölk, »legumin» uti ärtmjöl o. s. v., äro de dock till sina
egenskaper så nära beslägtade med ägghvitan i ägg, att denna kan
anses såsom typ för dem alla. Vid matsmältningen lämna de
också samma slags slutprodukter, nämligen sådana former af
ägghvita, som lösa sig i tarmsaften (»peptoner») och sålunda kunna
uppsugas af tarmväggens kärl.
Bindväf, senor, benstomme och brosk, hvilka vid kokning
gifva lim och därför kallas limgifvande ämnen, innehålla äfven kväfve
och kunna af denna orsak räknas med bland födoämnen, som gifva
ägghvita, eller åtminstone såsom ersättare för dessa.
Fett är ett så kändt ämne, att det icke behöfver beskrifvas.
Det finnes i födoämnen af både djur och växter, men
hufvudsakligen i de förra och innehåller icke kväfve, utan endast kol
(79 proc.) samt väte och syre.
Sockerämnm äro socker, stärkelse, gummi m. fl. ämnen, som
i form af socker ingå i blodet. De finnas hufvudsakligen i födo-
* Dessa siffror uppgifvas visserligen något olika af olika författare. Den
kände tyska kemisten prof. Voit (München) uppställer 118 gm ägghvite, 56 gm
fett samt 500 gm sockerämnen såsom normalt för en manlig arbetare.
Vegetarianer anse 118 gm äggkvite vara dubbelt mera än som behöfs; men de hafva
icke bevisat detta, åtminstone icke rörande nordbor, som hafva tungt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
