Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EELSO VÄNNEN.
9
Max von Pettenkofer.
Professor M. v. Pettenkofen den världsberyktade hygieniska forskaren i
München är icke okänd för Helsovännens läsare. Vi hafva understundom haft
artiklar af hans penna. Vi tro därföre, att hans bild med det vackra, kraftiga,
intelligenta ansigtet skall intressera våra läsare. Vi hemta den, liksom den
därtill hörande texten, ur Norskt Magazin för läkarevetenskapen, där d:r Axel Holst
införde densamma förlidet år.
Den 3:dje december var det 3 år, sedan i München hölls en fest för
denne Europas störste hygieniker, som då fyllde 70 år. Till festen utkom en
liten skrift, som innehöll några af milstolparna i hans lif. Det har sitt intresse
att känna dem. Huru vexlande kan icke äfven stora mäns lif vara, innan de få
aning om, i hvilken riktning deras lifsgerning skall komma att gå.
Pettenkofer är född på en liten plats i Bayern år 1818. Föräldrarne
»hade svårt att åvägabringa jämnvigt mellan inkomster och utgifter,» och därföre
kostade hans onkel, som var apotekare, latinskola på honom. Då han slutat
skolan och i några år uppehållit sig vid .universitetet, önskade onkeln hans
biträde på apoteket, och så kom han in där såsom lärling. Men onkeln var en
sträng herre, och en dag försvann Pettenkofer. Nu blef han skådespelare.
Försynen ville emellertid annorlunda. P. hade fattat tycke för en sin kusin, som
han sedan blef gift med, och denna ville icke lofva honom sin tro, »förrän han
blef en ordentlig människa igen». Ja, så blef han vän med onkeln igen, och då
en tid förgått, tog han både apotekare- och doktorsexamen. Nu gällde det då,
hvilkendera af dessa examina han skulle göra bruk af. Emellertid hade han
kommit i umgänge med några kemister; resultatet blef, att han för en tid slog
sig ned hos Liebig och studerade kemi, hvarpå han fick en liten anställning
såsom kemist i patologi vid allmänna sjukhuset i Munchen. Bland annat upptäckte
han där den s. k. Pettenkoferska gallreaktionen. Sålunda hade han kommit in i
kemien. Då blef en dag en kemistplats vid myntet i München ledig, och så —
sökte P. och fick den.
Nu trodde Pettenkofer, att han för alltid sagt farväl både till medicin
och farmaci. Men åter blef det annorlunda.
På myntet gjorde han sig bemärkt genom sina kemiska studier, och en
dag år 1847 tillfrågades han, om han ville öfvertaga en nyinrättad professur i
medicinsk kemi vid universitetet i München. Efter något betänkande beslöt han
sig därför; (lönen var, i parentes sagdt, 700 gulden, »2 skäppor hvete och 7
släppor korn»). — Så begynte han hålla föreläsningar. Dessa fingo emellertid snart
ett annat innehåll, i det han därtill knot en öfversigt öfver den dietetiska kemien;
däraf framgingo åter, eftersom hans studier fortskredo, hans föreläsningar öfver
hygien.
Sedan den tiden har det slagit många böljor mot stranden. Pettenkofers
namn har gått världen rundt; han har fått ett »von» för sitt namn och blifvit
hedersborgare i München samt varit erbjuden ledningen af Riks-sundhets-amtet
(»Reichs-Gtesundheits-amt») i Berlin. Han har sålunda nog af »grader» att se
tillbaka på:
Men så ligger det också bakom dessa grader ett lif verksamt såsom för
få. Och när nu den gamle mannen, som trots sina 73 år fortfarande håller
föreläsningar 5 gånger i veckan kl. 7—8 på morgonen med en eld, som är
gifven åt få, och med en mimik och en gestikulation, som på ett behagligt sätt
återkalla minnet af hans ungdomslif på skådebanan; när han nu på grund af
sjukdom, sockersjuka (»jag känner mig dödstrött»), håller på att lägga upp årorna
för en tid eller kanske för alltid hvad personlig forskning angår, så vet han i
hvarje fall, att han har arbetat.
Ville man ingå på alla de spörsmål, vid hvilkas besvarande Pettenkofer
antingen lagt grunden eller varit med om ett viktigt ord, skulle det leda till att
genomgå — man hade så när sagt -— alla hygienens hufvudkapitel. Vi
inskränka oss till att ■ orda något om de af hans lärosatser, som man särskildt
afser, när man talar om Pettenkofers skola. Det är de, som hafva medfört
hans egna särskilda ståndpunkt, och för hvilkas skull han på gamla dagar har
haft mången bitter stund.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
