Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HEL SO VÄNNEN.
Vid detta förhållande är verkligen också 1 ster bokved mera
värd än 1 ster tallved.
Med afdrag af aske- och vattenhalten motsvara 185 kg stenkol
■en ster barrved och 300 kg en ster bokved.
Frånsedt frågan om bekvämlighet och renlighet vid
uppvärmningen, må det sagda tjäna till ledning vid bedömandet af frågan,
om man på en ort eldar billigare med ved eller stenkol. Ur sanitär
synpunkt är det alldeles likgiltigt, om man eldar med ved eller
stenkol, under forutsättning af en riktig konstruktion af värmeapparaterna.
3. Våra skorstenar.
Ur sanitär synpunkt måste man ovillkorligen fordra af alla
värmeapparater, att värmematerialets förbränningsprodukter icke uppblandas
med luften i huset utan bortgå i det fria. Rök i ett rum är icke
blott obehaglig, utan verkligen skadlig och under vissa
omständigheter lifsfarlig. ßöken från hvarje eldstad måste genom en skorsten
kunna fullständigt aflägsnas eller — såsom man vanligen säger —
dragas ut. Men skorstenarne äro icke någon sugapparat, såsom t ex.
pumpar, hvilka genom en mekanisk kraft sättas i rörelse, utan blott
lodrätt stående rör med alltid samma volym, nertill och upptill öppna.
Skorstenen drager nedifrån upp, så länge luften i densamma är varmare
än den omgifvande luften. Är deremot denna senare varmare, går
draget i riktning uppifrån ned, i hvilket fall röken från en
eldstad icke går ut genom skorstenen, utan in i de rum, som skola
uppvärmas. Denna omvända rörelse antar en annan riktning, först sedan
luftens temperatur i skorstenen uppnått en höjd, som öfverstiger den
fria luftens. Däraf kommer sig, att kakelugnar och andra eldstäder
i rum, som länge stått oeldade, ofta röka in, när man börjar elda i
dem. Denna olägenhet öfvervinnes lätt, om man, innan man påtänder
bränslet i eldstaden, anbringar en värmekälla, en liten eld (t. ex. en
lampa) däri, som uppvärmer luftpelaren i skorstenen så mycket som
nödigt är. Vida skorstenar äro svårare att få drag uti än trånga,
emedan mera värme är erforderlig för att gifva de förra den nödiga
temperaturhöjden. Det bästa draget i en skorsten blir, om luftens
temperatur i densamma är c. 30° C. högre än den omgifvande luftens.
Men äfven en mindre temperaturskillnad är i allmänhet nog.
Äfven skorstenens höjd är af betydelse, emedan skillnaden i
tryck mellan inne och ute växer med höjden på den varmare (lättare)
luftpelaren.
Man säger vanligen, att den varmare luften »sträfvar att stiga
uppåt», något som dock ingalunda är fallet. Det är ingen aktiv
sträfvan, utan en helt och hållet passiv, i det den varmare luften
såsom specifikt lättare än den omgifvande kallare luften af denna senare
tryckes i höjden; den varmare luften stiger upp öfver den kalla efter
samma lag som oljan stiger i vattnet.
Ur skorstenen böra blott produkter af en fullständig förbränning
af värmematerialierna, men icke sot och rök (oförbrända ämnen)
uppstiga, och alla eldstäder böra med hänsyn härtill inrättas. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
