Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
HEL SO VÄNNEN.
månader utmattades af en föda. med nedsatt ägghvitehalt och ökad
fett- och sockerämneshalt. Nu vet man dock, att det ges andra slags
hundar, som sällan erhålla annan ägghvita, än den de kunna
upptaga ur växtnäring t. ex. ur vissa mjölsorter. Hvarje jägare, som
uppföder jakthundar, vet, att de från ungdomen kunna vänjas vid
mjölmat, i synnerhet af hafremjöl, och att de t o. m. frodas däraf.
En japansk läkare har med sig själf anställt försök. Han
lefde någon tid likt sina landsmän hufvudsakligast af kokt ris och
åt mycket sällan kött Ur riskosten erhöll han dagligen 50 gm
ägghvita och lade därtill 4 gro ren ägghvita. Han vägde 49 kilo,
så att på hvarje kilo kroppsvigt erhöll han blott 1,1 gm ägghvita.
Då ris ej innehåller mera än 5,8 proc. upptaglig ägghvita behöfde
han sålunda omkr. 876 gm ris dagligen, hvilket håller 666 gm
smältbart sockerämne. Denna mat är den alldagliga bland största
delen af Japans befolkning.
Då européen väger mera än japanesen (näml. omkring 70
iilo i medeltal), så kunna vi naturligtvis ej nöja oss med 54 gm
ägghvite,’ utan vi måste söka att täcka bristen med fett och
mera sockerämnen. Det är äfven bekant, att mången människa
hos oss till stör del lefver på smör och bröd, jämte något mjölk,
och får helt obetydligt ägghvita — sannolikt ej 50 gm per dygn.
Jämföra vi olika folks näring, så finna vi ock, huru olika mängd
ägghvita ingår i den dagliga kosten. För läkaren är det viktigt
att känna detta förhållande, och att ägghvitebehofvet kan med
spårämnen delvis täckas. Han må ej tro, att allt är väl bestäldt, om
åt sjuke ges en bestämd portion ägghvita i den ena eller andra
formen.
Teoretiskt sedt skulle vår dagliga föda vara tillfredsställande,
om blott den producerade något öfver 3000 värmeenheter, hvilket
kan åstadkommas med blott sockerämnen. Men utan ägghvitehaltig
näring kunna vi ej vara; det behöfves alltid något däraf i den
dagliga ämne-sammansättningen. Nu innehålla våra växtalster,
isynnerhet ärter och säd, ej ringa mängd ägghvita, men ej på långt när
all denna ägghvita är smältbar; och för öfrigt kunna vi ej utan
skada belasta vår matsmältning med så stor mängd skrymmande
föda. Äfven för erhållande af dylika lifsmedels rika halt af
sockerämnen äro de allt for skrymmande. Såsom ofvan sagts, fordras
det omkring 31/2 kilo potatis, 1.1 kilo bröd, nära 1 kilo ärter för
att ur hvardera varan erhålla 500 gm sockerämnen. Man måste
sålunda göra en modifikation, allt efter födoämnets beskaffenhet,
liksom efter individens vanor i matväg. Den enda regel, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
