Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL 8 O VÄNNEN.
219
skulle ju detta icke kunna gå an, om man icke ville utsätta sig for
att väcka åtlöje. Men dessa borde hvaije kväll, innan de gå till
sängs, spatsera omkring i sina rum barfota en 10—30 minuter. Denna
barfotapromenad är ännu mera nyttig och verkar än kraftigare mot
sitt mål, att stärka kroppen mot förkylning, när den sker i gräs, som
är vått af dagg och regn eller helt enkelt vattnadt. Ju mera fuktigt
gräset är och ju längre man går i det, desto bättre verkar det. Dock
bör denna öfning icke öfverskrida 3/i timma. Därpå befriar man
fötterna från sand och annan orenlighet, som fäst sig på dem, men
aktar sig sorgfälligt att torka dem fullständigt. Man drager torra
strumpor och skor på de ännu fuktiga fötterna och företager nu en
ny spatsertur, men denna gång på torr botten och snabbt, för att
fötterna skola bli riktigt varma. Spatserandet barfota i det våta gräset
kan ersättas genom att gå på våta stenar eller flisor.
Att spatsera några få minuter om vintern i nyfallen snö
rekommenderar Kneipp på det varmaste, liksom om vår och höst i daggigt gräs.
Att gå barfota i rinnande vatten har ett obestridligt stärkande .
inflytande. Dock bör man gradvis vänja sig därvid; i början blott
gå i vatten till anklarne, sedan till upp på vaderna och slutligen till
knäna. Ju kallare vattnet är, desto mera stärkande är denna öfning,
som dock aldrig bör utsträckas till längre tid än 5 à 6 minuter, och
man bör omsorgsfullt tillse, att reaktionen infinner sig, d. v. s. man
bör, efter att ha ifört sig torra skodon, springa omkring, tills man
blir riktigt varm om fötterna.
Icke enhvar har till sitt förfogande en gräsplan eller rinnande
vatten eller flata stenar. Man må då ersätta dem med en tvättbalja
eller ett badkar, hvari man springer omkring några ögonblick, dock
alltid något kortare om vintern än om sommaren.
Med denna öfning förbinder Kneipp ofta kalla öfvergjutningar,
kalla bad o. s. v. liksom alla andra kallvattensläkare. I bruket af
dessa finnes icke något för honom egendomligt, men barfotagåendet
är Kneipps egen uppfinning, och jag har därföre något längre
uppehållit mig vid beskrifningen däraf. Idén är onekligen originell och
torde väcka en verklig förfaran hos dem, som framför allt frukta för
våta fötter. Håren skola resa sig på många ömskinnade herrars och
damers hufvuden vid tanken på att gå barfota i snön. Hr Kneipps
idé är dock icke så galen; har man blott småningom vänjt sig
därvid, så är metoden otvifvelaktigt stärkande och härdande. Men
det passar naturligtvis icke, utan skulle tvärtom vara högst skadligt
för den, som är ovan och sjuklig, att med ens sätta fötterna i
isvatten eller snö.
Det är icke nog med att göra människorna starkare och friskare.
Man måste också förskaffa dem de möjligast lyckliga villkor för att
hindra, att de angripas af sjukdomar, möjliga att undvika. Kneipp
har äfven tänkt därpå, och han hoppas att uppnå detta mål genom
att kombinera gångna tiders seder med nutidens uppfinningar.
Han har studerat solljusets gagneliga inflytande på människorna
och vill, att, våra bostäder skola bada i solsken, att fönsterna skola
vara stora, att arbetarne ha sina platser så ordnade, att de få till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
