Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
HEL SO VÄNNEN.
Tyskland (Berlin och Wien m. fl. städer) samt yppades i Oktober i
England, där den fortfor 1832, och hvarifrån den spred sig till
Frankrike och Norra Amerika. 1833 hemsöktes Spanien och Portugal,
1834 södra Frankrike, Italien och ånyo England, samt från Augusti
sistnämde år slutligen Norge och Sverige, där isynnerhet Göteborg,
Jönköping och Stockholm svårt angrepos.
Från Göteborg, som först af svenska städer och den 30 Juli 1834
angreps, spred sig kolerafarsoten’, mest i nordostlig riktning, till
mellersta och östra Sverige, men följde äfven vestra kusten. Skåne,
Kopparbergs och Gefleborgs län skonades, och norrut nådde sjukdomen föga
längre än till Sundsvall. 18 län voro angripna. Dödligheten af
kolera för hela riket var 12,634, hvaraf i runda tal 7,600 i städerna
och 5,000 på landsbygden. I Göteborg afled hvar ll:te af folkmängden,
i Jönköping hvar 7:de och i Stockholm hvar 22:dra. På landsbygden
var, som nämndt är, dödligheten både absolut och relativt vida
mindre: i medeltal 1 af 275. — Denna 1834 års kolerafarsot utslocknade
i December, men hade redan under Oktober betydligt aftagit, ty under
Nov. och Dec. förekommo endast 43 fall.
I Medelhafsländerna fortfor emellertid sjukdomen, och 1837
angreps Tyskland ånyo, men därefter följde öfverallt några års hign för
farsotens härjningar. ’
Redan i början af 1840-talet märktes koleran åter rasa i Indien
utmed floderna, ryckte 1845 och 1846 norrut (genom Centralasien
och Persien) den förra vägen till Kaspiska hafvet och utbredde sig
från Astrakan längs "Wolga. De följande två åren fortfor den i
Ryssland, men spred sig därjämte till Turkiet samt mellersta och norra
Europa, hvarifrån äfven England angreps. Härifrån öfvergick farsoten
1849 till Frankrike. År 1850 fortfor den i England, Tyskland
(Lubeck i Augusti) och uppträdde i Sverige (Malmö i Aug. Göteborg i
Sept.). Det är denna, 1850 års epidemi, som härefter intresserar oss.
Denna epidemi var för Sverige vida lindrigare än den af 1834.
Endast 9 län angrepos, och antalet dödsfall af kolera i hela riket
uppgick blott till 1,731, hvaraf större delen i Göteborgs och Bohuslän,
därnäst i Malmöhus och Elfsborgs. I Januari 1851 förekommo de
sista fallen af 1850 års epidemi.
Yida svårare än denna var Sveriges tredje kolerafarSot, den af
år 1853. På den gamla vägen, öfver Kaukasus och Kaspiska hafvet,
framträngde koleran nu åter från Asien och vidare utmed vattendragen
i Ryssland mot norra och vestra Europa. I Juni 1853 yppades den.
plötsligt i Köpenhamn, som dittills varit skonadt, och oaktadt vidtagna
åtgärder förekommo fall däraf från början af Juli i de skånska städerna
samt från och med Augusti i Karlskrona, Stockholm, Göteborg och
Norrköping, från hvilka centralpunkter den vidare utbredde sig öfver
landet. Allt från de första fallen i Skåne visade sig i hela landet en
allmän verksamhet till den fruktade gästens behöriga mottagande och
öfverallt skedde detta med lugn och omtänksamhet, utan den misstro
och vidskepelse, som 1834 föranledde beskyllningar mot läkare och
myndigheter, liksom nu i södra Ryssland. — De viktigare sanitära
anordningar, som nu fordras, såsom vattenledningar, dränering, syste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
