Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’368
HEL SO VÄNNEN.
Hatleda.
Liksom gourmanden har ett slags aptit utan näringsbehof, i
det han äter för att tillfredsställa en gjutning, icke ett behof, så
gifves det också en hunger utan aptit (inanition, utmattning); såsom
regel gäller dock, att aptiten beror af hungern. Är där, som
under ålderdomen, ringa eller nedsatt behof af föda, s& är också
aptiten mindre. Den, som befinner sig i fullkomlig kroppslig och
andlig hvila, har också mindre aptit. Matleda är däremot nästan
alltid ett sjukligt tecken.
Vid vissa sinnessjukdomar förekommer matleda, medan
näringsorganen samtidigt äro friska och normala. Den kan vid dessa
sjukdomar, liksom uppkastningar, vara ett symptom från hjärnan,
alldeles oberoende af magens tillstånd. »Kräslighet» är ett slags
aptitlöshet, som yttrar sig genom att man blott vill ha utsökt mat,
pikanta rätter. Den är ofta en ovana från barnaåren. Matledan
kan vara så stark, att blotta åsynen af eller tanken på mat kan
frambringa kväljning eller uppkastning. Vid sjukdomsfall är döt
regel, att ju häftigare man är angripen, desto mera utpreglad är
bristen på aptit. Dock finner man t ex. vid långvariga
magkatarrer, att aptiten hos en och annan kan bibehålla sig rätt bra,
medan den i allmänhet är mycket liten.
Ett besynnerligt tillstånd, kalladt idiosynkrasi (eller egenartad
uppfattning) är det, när vissa och för nästan alla andra människor
välsmakande saker, såsom smultron, hummer, kräftor, fisk, smör,
mjölk m. m. hos somliga framkalla motvilja, kväljning, uppkastningar
och understundom hudutslag. Det visar sig icke sällan hos barn,
men kan också följa med hela lifvet igenom. Likaså är det icke
ovanligt att i Sverige få höra, att man icke kan äta hästkött,
därföre att sådant icke förr brukats till mat, likasom man i Norge
får höra, att man icke kan äta makrill, ty det är där en gängse
vantro, att det yttersta köttet i makrillen, som är något
mörk-färgadt, är människokött. Att utöfva tvång på barn, som behärskas
af en viss medfödd mol vilja mot somlig slags mat förer icke till
målet, utan förvärrar det onda. Ofta öfvervinner man motviljan
med åren.
Varghiiiiger och lystenhet.
Sådan kan förekomma vid många nervsjukdomar, såsom hysteri,
fallandesot, annan nervsvaghet, vissa sinnessjukdomar samt vid
magutvidgning, då magen blir så stor, att den ej kan förbruka
ett lämpligt innehåll. Vid »masksjukdomar» kan detta tillstånd vara
tillstädes, icke emedan masken äter eller gnager på födan, utan
emedan det ställe i ryggmärgen, där hungerkänslan har sitt säte,
ständigt utsättes för retning genom masken, som retar de nerver
i tarmens väggar, hvilka leda till detta ställe. Hos personer, som
pläga öfverlästa sin måge, kan också utveckla sig en sådan, ofta
påkommande känsla af varghunger, medan denna ovana å andra
sidan ofta framkallar dålig matsmältning och magutvidgning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
