Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1, 1 Jan. - Nytta och skada af fasta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lymfapparaten och därifrån i blodet, hvarigenom det sedan föres till
cell och cellmellanrum. Under första fastetiden bildas icke
några nya, alltid giftiga matsmältningsmellanprodukter.
Sålunda får då lefvern tillfälle att omändra redan befintliga
matsmältningsgifter till oskadliga, nyttiga ämnen. Huru
naturen söker befria oss från alkohol och flera andra, icke
matsmältningsgifter, förbigås. Det sker icke genom fasta, utan
genom lungor och njurar, och lyckas först efter afhållsamhet.
Fasta magrar, Man äter sig själf, och först sitt
fett. Magring betyder: mindre blodkärl, mindre
hjärtansträngning, äter upp fett mellan och i muskeltrådarna, gör
musklerna mera fria, starkare, lifligare och det icke minst
hjärtat, som får mindre fettbeläggning, mera arbetsrum,
mindre motstånd för slagen, där det arbetar inom sin säck.
Mindre af icke tillbörligt fett gör organcellerna, särskildt
lefverns, mera verksamma, och detta betyder: renare blod.
Bland mest påtagliga, goda fasta-fördelar äro klarare
tankar, bättre tankeförmåga. Ju mera fastan fortskrider –
inom tillbörliga gränser – ju lättare tankes, ju intelligentare
blir man, kroppen blir lätt, sinnet glädtigt, man känner sig
färdig att flyga, och jublar som fågel i sky.
Har man fastat för häftigt eller för fort, kännes
kroppslig svaghet, hvilken dock snart förgår genom någon
»jämkning» (förtärandet af litet energimedel: socker, groft bröd
o. d.), och då organismen vant sig vid det nya, blifvit
inbalanserad däri, tyckes man friskare, lifligare, föryngrad, och
alla som se en säga detsamma.
Skada af fasta.
För långvarig eller för fullständig fasta kan förstöra allt.
Hvad en tål, tål icke en annan, icke ens en själf tål alltid det
samma. Fortskrider fastan för länge, försvinner icke allenast
öfverflöds- utan ock nödvändighetsfett. Visserligen bildas inga
matsmältningsmellanprodukter från intagen näring, men dock
af att man äter sig själf. Kan lefvern icke oskadliggöra
dessa själf gifter, förgifta de såsom andra, hvilket för olika
personer och förhållanden inträffar olika snart, vid total, fasta
ofta redan före sjunde dygnet. Total fasta bör därför i
regel icke få räcka mera än några, högst sex dygn. Första
fastan borde alltid göras under läkareuppsikt, så att man
riktigt får veta hvad man tål. Värsta förändring från
otillbörlig fasta är den som drabbar lifsorganet: hjärtat. Det
minskar i storlek, blir blekt, mjukt, blodfattigt och sladdrigt
(skulle vara högrödt och fast). En mängd undersökningar
hafva visat, att snart kan fasta blifva som svält för hjärtat,
som då förlorar kärlspänstighet (vasculär tonus), med
cirkulationsrubbningar, yttrande sig med dubbelslag (dikrotism)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
