Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1, 1 Jan. - Följetong: Häxprocesserna i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följetong.
Häxprocesserna i Stockholm.[1]
År 1675 får äfven hufvudstaden egna trollpaekor, och
snart är förskräckelsen för dem allmänt utbredd. Det börjar
på Södermalm i trakten af Katarina kyrka, där inne i de
små kåkar, som bebos af fattiga småborgare. Det tisslas och
tasslas om grannen, örn grannens barn och om grannens
hustru framför allt. Som ofta grannar emellan har det varit
slitningar och trakasserier, och skällsorden ha haglat.
Kindpustar och hårdragningar ha ock vankats, ja t. o. m. skott
med »lådde pistoler» påstodos ha förekommit – det är hustru
Brita, »Näslöskan», som klagar öfver dylika bevis på dålig
grannsämja från skeppar Cornelius och hans käring Segred.
Och det är då bra hårdt, det måste hon säga, att hon skall
skällas »Näslöskan», bara därför att hennes man,
murmästaren Göran Galle, kallas »Näslösen». Hvad ha för resten
grannkäringarna med det att göra? Hvad ha de månntro för rätt
att kasta henne i synen, att »frantzoserna hafva ätit upp
näsona» på hennes inan? Var det då att undra på att hustru
Brita hade tagit skadan igen? Men det är då bara nedrigt
förtal, när Segred påstår, att Brita »hissat[2] på henne några
gossar att kasta med sten, så att hennes fönster af en liten
gosse blifvit utslaget».
Så där hade man hållit på i år och dag att träta och
okväda hvarandra, och nog hviskades det också därinne i de
trånga kyffena, att både Näslöskan och hennes syster kunde
öfva signerier och trolldom. Men så en dag kommer något
mycket värre: det är när ryktena om det hemska
barnafö-randet når hit, där atmosfären redan förut är så mättad af
skvaller. Nu hviner äfven skällsordet »trollpacka» för första
gången genom luften, och små gossar och flickor äro snart i
färd med att utpeka både Näslöskan och andra gummor såsom
de där fört dem till Blåkulla. På hösten 1675 drages saken
inför konsistorium, och dit inlämnas en skrifvelse,
innehållande »innevånarnes uti S. Catharinæ församblings besvär
öfver Satans Raserij, och huru theras barn alle nätter
bortföras til blokulla att lära Satans vederstyggelige och
försmädeliga Exercitier».
I samma mån, som förhören inför konsistorium fortskrida,
taga ryktena om trollpackornas barnaförande allt
vidunderligare dimensioner. De anklagade kunna ej ens visa sig på
gatan, utan att någon pojke ropar till dem: »Du är den, som
mig förer från Gud till fan,» eller något liknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
