Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7, 1 April - Radioaktivt vatten och dess konstgjorda framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voltenheterna angifva det använda mätinstrumentets beskaffenhet
och får direkt jämförbara värden.
Ett af de allmännast använda mätinstrumenten är det af
Engler och Sieveking konstruerade s. k. fontaktoskopet (Phys.
Zeitschr. VI, 700), som med en hög grad af lätthandterlighet
förenar en för vanliga fall tillräcklig grad af noggrannhet.
En voltenhet häri motsvarar ungefär en åttiondedels Mache.
Bland andra apparater må, förutom de äldre af Elster
och Geitel, Mache och Mayer, H. W. Schmidt samt
Löwenthal och Kohlrauchs modifikation, af fontaktoskopet
(en voltenhet motsvarande omkring en etthundrasextondels
Mache), erinras om konstruktioner af Wulf, Szilard, Danne,
Becker m. fi.
Hvad beträffar undersökningsresultaten af de naturliga
vattnen, så är regn-, flod- och sjövattnen i regel inaktivt,
medan de olika källvattnen visa en i hög grad varierande
aktivitet, från en eller annan till ett tusental och däröfver
Macheenheter (som räknas pr liter), allt efter berggrundens
geologiska och kemiska beskaffenhet. De högsta värdena
hafva funnits uti flöden från de radiumhaltiga urangrufvorna
i Böhmen och Sachsen. I öfrigt kan man i stort sedt säga
att i enlighet med de redan år 1908 af W. Petraschek dragna
slutsatserna äro kalla källor i granit och ortogneiser starkare
än i kristalliniska skiffrar, i dessa åter starkare än i leror
och sandstenar, med lerorna något högre än sandstenarna,
samt svagast i kalk. För detaljer måste här hänvisas till
publikationer uti facktidskrifterna. – I den mån källornas
flöden växla är i regel radioaktiviteten störst, då flödet
är minst.
Påfallande är att talrika af ålder använda hälsokällor
visat jämförelsevis hög aktivitet. Af största intresse äro
härvid sådana källor, där man ej kunnat finna några speciella
kemiskt verksamma föreningar (t. ex. järnföreningar, alkaliska
salter, svafvelföreningar etc.), men ändock bestämdt
konstateradt hälsobringande verkningar t. ex. källorna vid Gastein.
Man talade om »anden i vattnet» (»Brunnengeist») etc. Liebig,
som själf fann bot vid Gastein och sedermera förgäfves gjorde
de noggrannaste forskningar efter verksamma kemiska
beståndsdelar i vattnet, sade: »Det måste förefinnas någon sorts
magnetiskt-elektriska förhållanden, som verka så läkande»,
och i ett år 1835 af Burchardt-Eble publiceradt arbete heter
det om samma vatten att dess verkan ej kunde förklaras af
någon halt af salter utan: »Vi måste därför sluta oss till att
dessa vatten innehålla en gas, som i sinom tid skall
upptäckas och erkännas, såsom den verkande substansen.» Denna
gas har befunnits vara radiumemanation. Grabenbäckerquelle
visar ej mindre än 155 Macheenheter (= 12,400 voltenheter
enligt Engler och Sieveking pr liter). I detta sammanhang
kan jag ej underlåta att för våra nordiska förhållanden ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
