Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15, 1 Aug. - D:r Maria Montessoris undervisningssystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från att få det. Hittills hafva vi allenast lärt oss hindra,
barnets verksamhet och gifvit det saker blott att leka med.
Ett vanligt misstag är att då barnet söker göra sig
förtroget med ett föremål genom vidröring medels känseln, dess
första sinne och bästa tjänare, säga: ’rör det inte; fingra inte
på det’; ’se men inte röra, det ska’ alla snälla barnen göra’.
Oriktigt är, att köra ut barn från köket, dit det kommer för
att se och lära hvad modern gör."
D:r Montessori utmålade världen så jättestor, ätt män
nästan tyckte sig i sin egen litenhet behöfva en stege att
klifva upp på för att nå stol- eller bordshöjden. Man tycktes
i allt vara hindrad af sin litenhet, "Vår tillväxt bör blifva
enorm", sade hon, "men det är svårt att växa ut, t. ex. för
ett snille, då det drages ned eller hindras genom att
ständigt störas eller afbrytas af andra eller af omgifningens
försök att leda snillet in på för detsamma främmande banor,
sak samma om det sker i god mening. Dock söka vi styra
och leda barnet rent af i tvångsband och förbjuda det allt
möjligt, äfven dess anlagsutveckling, och detta ehuru barnet
håller på med en större gåfva till världen än den
utmärktaste tafla eller det finaste poem, nämligen sitt eget jag,
människobarnets bästa utveckling."
D:r M. sade, att hennes metod börjar med att förminska
storleken af möbler och verktyg, så att da fullt passa barnets
storlek. Därefter gäller det att utgrunda, huru man skall
gifva rätt eggelse till utveckling. Om barnet t. ex. vill
utveckla sin känsel, får det handskas med minsta materiel, så
att litenheten håller det vaket i känselöfning. Barnets
känselinstinkt frigöres därmed utan ansträngning. D:r M. har
förvånat psykologer genom att visa, att barn kunna ständigt
arbeta utan att tröttna. De kunna arbeta timmar efter
timmar, hvilande sig själfva under arbetet. Sättet, hvarpå de
hvila, är i seger öfver svårigheter och i segerglädje!
Stundom äro de hela dagen (9 f. m. – 6 e. m.) i (hennes) skola,
och gå hem hvilade i st. f. trötta. Hittills har det kommit
så långt, att ett sjukt barn genom gifven verksamhet blifvit
uppbyggdt och fått frid och lugn. Bedöfningens tid har
försvunnit, och i stället har det kommit en tid af naturligt lugn
och ro, och så få barnen hjälp till att bygga upp sina kroppar
och växa stora. Åter och åter få de repetera rörelser, och som
följd däraf visa de icke allenast bättre muskelkoordinationer
(händighet, herravälde öfver kroppen), utan därtill har
blifvit född lycka, skinande i glada barnaanleten. En historia
i förf:s första bok ("Montessorimetoden") framhöll ett
experiment med ett 3 1/2 år gammalt barn: helt nöjdt satte det
gång på gång cylindrar i ett hål i ett block. Det var så
upptaget härmed, att det oafbrutet höll på därmed 42 gånger,
ehuru det med stol och allt lyftes upp på ett bord och det
spelades piano, hvartill de andra barnen stämde i och sjöngo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
