Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15, 1 Aug. - D:r Maria Montessoris undervisningssystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sådan koncentration i lifvet måste ovilkorligen betyda
kraft.
"Rörliga taflor utvecklade barnens verksamhet underbart.
3–7 års gamla barn gjorde efter beskådandet af dem
icke allenast öfningar med block, sandpappersbokstäfver,
graderade vikter, ringklockor och stickor, utan de dukade äfven
fullständigt bord, införde gäster, placerade dem, började äta,
konversera o. s. v."
Det nästan mest förvånande i visade biografbilder af
D:r M:s skola var barnens frihet. De voro, tycktes det, nästan
utan all undervisning. Icke sysselsatta barn sutto eller stodo
och sågo på de andra. Knappast någonstädes syntes
lärarinnan visa något för dem. Barnen tycktes alldeles för och
af sig själfva uträtta hvad de skulle.
Uti en föreläsning yttrade D:r Montessori: "Barnet har
en naturlig benägenhet att utvecklas till fullkomnad
människa. I den yttre världen äro dock i regel en mängd stimuli
motverkande denna benägenhet. Det gäller att förinta dessa
dåliga, otillbörliga stimuli och ge barnet de rätta, som tillåta
dess utveckling till hvad det verkligen är ämnadt, det är
fullkomlig frihet. Med frihet menas här", sade D:r
Montessori, "den, hvarpå metoden egentligen är grundad: icke en
känsla af fruktan att barnet icke skall få göra det och det
som vi alltid trott vara förstörande och opassande, utan
en frihet av helt annat slag, en frihet betecknande att barnet
får utvecklas till fullo och normalt, att dess inre lif blir
utveckladt till hvad det är ämnadt."
"Barnets uppmärksamhet riktas naturligt på hvardagslifvets
enklaste företeelser, äfven det talade ordet, som dock
ofta förvillar det eller gör det konfyst i stället för att hjälpa.
Barnet söker fylla sina inre behof, men hittills ha vi hindrat
det. I stället för enkla saker, som det önskar, får det",
upprepade hon, "konstiga leksaker, och då det bryter sönder
dem, säges det antingen vara intelligent, emedan det vill
undersöka sakerna, eller ock elakt. Barn äro utan naturlig
förstörelselusta. Det ses i skolan, där de icke fördärfva
något, och aldrig förstöra de, hvad som är dem till nytta.
Själf utpekar barnet de föremål, som äro mest nödvändiga för
dess rätta utveckling. Går det alldeles upp i någon
sysselsättning, skall det få ostördt hålla på därmed, så länge det vill."
D:r Montessori säger sig icke ha upptäckt någon ny uppfostringsmetod,
men en ny vetenskap, den att studera
normalmänniskan. "Ingen vetenskap", sade hon, "närmar sig
sina första sanningar genom bruk af instrument, utan detta
sker blott genom frihetens seger". Hon slutade med att säga:
"En af mina ljufvaste drömmar, som jag ej trott mig på länge
få se uppfylld, fann jag här i Amerikas Athen, där i det
offentliga biblioteket fanns ett särskildt rum för barn med små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
