Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16, 16 Aug. - Prof. Báránys öron- och hjärnforskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom till den åsikten, att båggångarna tjänade till att
uppehålla kroppens jämvikt. Fysikern Mach, D:r Breuer i Wien
och Prof. Crum Brown i Boston kommo till den åsikten,
att vid hvarje vridningsrörelse af hufvudet vätskan i båggångarna
kommer i en roterande rörelse. Af stor betydelse
blefvo äfven Rickard Ewalds i Strassburgs experimenter.
Han löste frågan, vid hvilken rörelse af båggångens vätska
ögondarrningen uppträder åt höger eller åt vänster, och
fastställde dessutom inflytandet af båggångarna på spänningen
af djurkroppens hela muskulatur.
På kännedomen om de inre öronsjukdomarna hade dessa
samtliga experimenter föga inflytande. Endast öronläkaren
Jansen i Berlin har på grund af sina observationer vid
operationer hänvisat på den diagnostiska vikten af spontan
ögonnystagmus för diagnosen af labyrintsjukdomar, och var den
förste, som operativt behandlade hela den sjuka
öronlabyrinten. Trots talrika resultat lyckades det honom likväl ej att
komma till en klar insikt i bågsjukdomarnas väsen.
En vändning inträffade först genom Báránys
undersökningar. Han hade märkt att vid behandling af öronsjukdomar
efter utspolning af örat ofta de sjuke klagade öfver svindel.
Han märkte hos dessa patienter tillika en stark ögonryckning,
som alltid rörde sig åt den icke sprutade sidan. En händelse
gaf honom förklaring på detta anmärkningsvärda faktum.
En partient klagade öfver att han alltid fick svindel, om
spolningsvattnet var för kallt, men däremot ej, om det var
nog varmt. När därefter spolades med varmt vatten, som
emellertid sköterskan tog alltför varmt, uppträdde ånyo
svindel. Men Bárány lade märke till, att denna gång
ryckningarna förlupo i motsatt riktning till den utspolade sidan. Han
fann strax, att vattnets temperatur orsakade uppträdandet
och beskaffenheten af ögonryckningarna. Och han drog den
slutsatsen, att om vattnets temperatur fäller utslaget, äfven
vid oskadad trumhinna samma symtom måste uppträda.
Försök bekräftade detta antagande. Bárány slöt nu vidare,
att, om hvarje människa med normal båggångapparat måste
visa denna reaktion, då måste båggångapparaten vara
förstörd, om denna reaktion fattas. Undersökningar på sjuka
bekräftade denna sats. Tillika gafs genom denna kaloriska
prövning, som Bárány kallade den, möjlighet att pröfva
vestibularapparaten[1] på hvarje sida för sig och fullständigt
oberoende af den sjukes vilja. Tillika kunde Bárány genom
förändring på hufvudställningen på samma sätt åstadkomma en
förändring af reaktionen som genom användning af allt för
varmt vatten. Klart är, att genom denna undersökningsmetod
sjukdomarna i innerörat lättare kunna igenkännas och
komma till den lifsräddande operationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
