Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, 16 Sept. - Fosterfördrifning, en skamfläck på vårt samhällslif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. riktar mot dem den beskyllningen, att de hafva en
alldeles för okritisk uppfattning af de tillfällen, då operationen
möjligen kan vara berättigad för att rädda moderns lif.
Från England låter det ej mycket bättre.
Fosterfördrifning är där en vanlig sak och i tidningarna synas
ständigt och jämt annonser om, hvar det gifves hjälp mot
"oregelbundenheter och stockningar" i de kvinnliga könsorganen.
Allmänheten nappar också flitigt på de utlagda krokarna,
som synes af följande af <I>Hedrén</i> omtalade fall.
Under rättegången mot en dylik annonsör kom det i
dagen, att han (eller hon) blott på två dagar hunnit mottaga
skriftliga rådfrågningar från icke mindre än 600 kvinnor i
landets olika delar.
Man tror kanske, att dylika förfrågningar ingå blott från
ogifta, fattiga och okunniga. Ingalunda. Alla stånd, yrken
och bildningsgrader äro bland dem representerade. Hur
lättfärdig uppfattningen är äfven inom de högsta kretsar
framgår af följande exempel. För några år sedan träffade
jag på en person i förhållanden, som jag trodde uteslöto ett
sådant brott som fosterfördrifning. Det var hustrun till en
af de utländska ministrarna i Stockholm, hvilken för någon
obetydlig underlifsåkomma tillkallade mig. Hon omnämnde,
att hon låtit afdrifva foster tvänne gånger och detta så där
i förbigående och så nonchalant, som om det gällt att klippa
naglarna. Mitt yttrande, att här i landet voro vi vi
allmänhet ännu så okultiverade och efterblifna, att dylikt ansågs
för ett brott, slog hon blott i vädret med den anmärkningen,
att när man som hon födt fyra barn, hade man gjordt
alldeles nog.
Som jag redan antydt, är det mycket svårt att få någon
riktig föreställning om det verkliga antalet fosterfördrifningar,
isynnerhet nu för tiden, då äfven på detta håll antiseptik
och förfinade mekaniska metoder börjat användas och de
gamla för kvinnan lifsfarliga sätten med intagning af fosfor,
arsenik m. m. kommit ur bruk. Vidare omöjliggöres
brottets upptäckande däraf, att det olyckliga "offret" ända in i
bleka döden nekar eller vägrar att säga, hvem som hjälpt
henne. Den direkta undersökningen af kvinnan och fostret
ger också tyyärr mycket sällan någon ledning. Vanligen
finner man därvid ingenting. Just i vintras hade vi på Södra
Barnbörshuset ett exempel härpå. Det inkom en ung kvinna,
med missfall i 4–5 mån. (?); ägget framföddes utan
svårighet, vi undersökte det noga, men funno intet misstänkt, utan
allt gick bra och kvinnan utskrefs frisk. Nu i sommar, när
man började reda ut det Sporsénska målet, fingo vi genom
polisens förfrågningar reda på, att det varit ett fall af
fosterfördrifning. Sannolikt förekomma bland de 300 missfall,
som årligen inkomma på Södra BBH icke så få dylika
tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
