Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19, 1 Okt. - Afskedsföreläsning vid Sjuksköterskekursens afslutande vid Västerbottens Läns Södra Lasarett (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf, att ingen bryter ostraffat mot naturens lagar, och
naturen fordrar sömn och hvila.
Jag vet fuller väl, hur en människa längtar efter litet
omväxling och förströelse, men-både vi läkare och Ni
sköterskor ha så mycket och så tröttande arbete, att vi alltid
böra noga tänka oss för innan vi använda vår fritid till annat
än hvila eller vederkvickande, ej tröttande nöjen.
Skulle jag söka anföra några egenskaper, som böra
utmärka en god sköterska, skulle jag vilja andraga
följande fyra:
1} kunnighet, 2) tystlåtenhet, 3) barmhärtighet, 4) taktfullhet.
Vi svenskar ha stor rätt att vara stolta öfver vår
sjuksköterskekår. Knappast något land torde kunna uppvisa en
motsvarighet. Orsakerna härtill ligga dels i det stort sedt
utomordentliga material, af hvilket vi kunnat utbilda våra
sköterskor, dels i den goda utbildningen, som nu öfverallt i
Sverige bjudes unga kvinnor som vilja ägna sig åt sjukvård.
Vi måste alla med största tacksamhet härvid tänka på
den bortgångna, ädla konungamodern, som för sjukvårdens
höjande i Sverige satte in ej blott den makt, som hennes
höga ställning gaf henne, men äfven sitt goda, för allt lidande
varmt klappande hjärta. Vi måste äfven vara vår nuvarande
drottning och flera af den kungliga familjen närstående
kvinnor synnerligt tacksamma för deras varma intresse för
sjukvården, hvilket tagit sig uttryck ej blott i teorin men i den
mest påtagliga praktik.
Ett gammalt ordspråk heter: Vi lära ej för skolan utan
för lifvet. Då man ännu är barn och reflektionsförmågan
ej uppöfvad och vaken, är det nog mer än en gång som den
undrande barnasjälen frågar, då lärdom från alla håll räckes
honom: hvad skall jag med all denna lärdom att göra?
Först när lifvet ställer sina mänga kraf på individen,
förstår han, att kunskap är makt, först då saknar han mycket,
som vore bra att kunna, först då finner han gapande luckor
i sitt vetande, och ser med grämelse, hur han lät mycket af
det, som bjöds honom i skolan, gå förbi sig.
Med den mognade ålder, till hvilken Ni redan hunnit, då
Ni började Er kurs, är jag öfvertygad om, att alla af Er
utan undantag haft klart för sig, att allt hvad här i praktik
och teoretisk undervisning bjudits Eder ej varit en läxa att
glömmas, så snart Ni lämnat lektionsrummet eller kommit
ur sjuksalen, utan allvarligen ämnad att bli Eder till nytta
för hela lifvet i det kall, som Ni ämnar viga Edert lif åt.
Må ingen af Er där ute i lifvet någonsin behöfva få
sådana samvetskval, som det medvetandet ger, att den
patienten kunde jag gjort den största nytta eller besparat ett
stort lidande, om jag endast kunnat eller kommit ihåg, hvad
jag undervisades om på min kurs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
