Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur man minskar 75 kilo i vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 HÄLSOVÄNNEN, N:o 4
Ett exempel på våra kroppsövningar - spartanska i sin
enkelhet och kraft - torde visa, huru vi kunde växa upp utan att
praktiskt taget vara sjuka och utan att använda någon slags
medicin. Min närmast äldre syster och jag fingo varje dag taga långa
promenader. Då vi återkommo från skolan, fingo vi var sitt
äpple med tillsägelse att gå till en viss angiven plats, ofta en
stad några kilometer avlägsen, och tillbaka igen innan kvällsmaten.
Jag förvärvade också god färdighet i simning och inhämtade de
första grunderna i gymnastik.
Då jag vid aderton års ålder kom till New York, hade jag
uppnått min nuvarande längd men var smärtare och vägde blott 55
kilogram. Och då jag arbetade och fortsatte med mina
promenader och gymnastiska övningar, förblev jag vid samma vikt under
de följande fem åren.
Så gifte jag mig och flyttade till Brooklyn, där min man och
jag öppnade en restaurant i hjärtat av affärscentrum. Det var
sedan vi bott där sex månader som jag plötsligt fick reumatism
och måste gå till sängs. Och under en tid av ett och ett halft år
låg jag mestadels till sängs eller vistades inomhus.
Jag minns ej säkert, huru jag fick min reumatiska åkomma,
men jag tror att det var emedan jag, sedan jag kom in i
restaurantrörelsen, praktiskt taget slutade med all motion. Jag gick
blott mycket litet, och åt allt, som föll mig i smaken, fullständigt
glömsk av allt vad diet ville säga.
Jag kunde ju då inte tänka mig, att jag höll på att taga mitt
eget liv. Jag hade tvärtom för mig, att, eftersom jag var sjuk,
skulle jag göda mig, och våra vänner och släktingar tyckte
detsamma. Följaktligen gåvo de mig alla möjliga slags läckerheter,
kanderade kakor, pastejer, feta puddingar, välsmakande geléer
m. m. Och fastän jag låg till sängs och var alldeles oförmögen
att motionera tillräckligt för att bli fri från ens hälften av de
födogifter dessa saker innehöllo, så åt jag med glatt hjärta och utan
måtta. Och sannerligen började jag inte omedelbart att öka i
vikt, sakta, gradvis, men oupphörligt, så att jag, då jag efter två
års förlopp åter kunde komma ut bland folk igen, hade blivit
obestridligt fet.
Det var emellertid först då jag försökte gå några kvarter för
att göra torguppköp och gå i butiker, som jag till fullo insåg,
vilket handikap jag skaffat mig, och förstod, att jag minskat min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
