Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur man minskar 75 kilo i vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄLSOVÄNNEN, N :o 4 69
förmåga att vara till nytta för mig själv och andra till mindre än
hälften mot förut.
På allvar förskräckt, ehuru jag ännu icke kommit så långt att
jag var rädd för att se mig i spegeln, började jag göra alla möjliga
försök att "banta". Först försökte jag på en slump med
kroppsrörelser, men de tröttade ut mig, och därför slutade jag därmed.
Sedan försökte jag hålla olika slags diet, i de flesta fall
rekommenderad av sådana, som aldrig själva varit feta eller prövat den.
Men jag endast fortsatte att öka i vikt.
Därpå konsulterade jag en läkare. Hans försäkringar voro
många och hans arvode var rikligt tilltaget. Han skrattade
hjärtligt, då jag frågade, om han kunde befria mig från något av min
överflödiga vikt och började med att ordinera piller, som byttes
om lika ofta som jag besökte honom. Och jag ökade, tre, fem och
tio kilogram, varpå jag slutade hos honom.
Så försökte jag mig på att besöka sjukhus och kliniker. Alla
satte mig på olika diet och föreskrevo olika slags gymnastik och
motion, oftast med tillägg av medicin av olika slag. En
sjukhusläkare försäkrade mig, att han hade en "osviklig kur". Hans metod
bestod i att tillåtag mig äta vad jag ville ha men samtidigt skulle
jag dricka åtminstone tio glas vatten om dagen och sedan gå, till
dess jag svettats ut vattnet. Jag drack vatten, till dess jag riktigt
flöt invärtes och gick, tills jag icke längre kunde lyfta fötterna.
Men jag fortsatte att fetma, emedan jag ej höll diet och omöjligt
kunde motionera tillräckligt för att på ett naturligt sätt bli av med
allt vatten.
Så skickade jag efter "avmagringstvål", som jag läst om i en
annons. Var jag tokig? Naturligtvis. Men jag var tillräckligt
förtvivlad för att försöka vad som helst. Tvålen tog ej bort mitt
fett, men väl en hel del av huden .
Ännu en erfarenhet rikare återvände jag till läkarna. En lät
mig taga in salter titt och tätt och använda dem i mitt badvatten.
En annan skakade på huvudet, då jag berättade för honom, att
detta botemedel misslyckats, och föreskrev i stället heta
bergsaltbad, medan en tredje underrättade mig, att båda hans kolleger
totalt misstagit sig. Vad jag behövde var en Atlantresa, emedan jag
på ett ångfartyg skulle kunna få ofta bada i det av naturen salta
vattnet i båtens bassäng. Så foro då min man och jag till Holland.
Detta var år 1917 och som det var under kriget, voro vi på väg
i tjugutvå dagar och fingo använda lika lång tid för återresan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
