Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikal dietförändring kräves. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vitaminer", måste göras till den smakkrydda det egentligen borde
vara. Frukt och grönsaker måste i stället bliva
huvudbeståndsdelen i vår föda.
De senaste årtiondenas forskningar dels över äggviteämnenas
sammansättning, dels över vitaminernas och mineralämnenas
förhållande itill ämnesomsättningen kasta ett nytt ljus över de förut
omnämnda omstridda frågorna, och på samma gång de förklara,
varför de olika undersökarna kommit till så olika resultat, ge de
en säker vägledning i vad riktning den radikala dietförändring,
som kräves, bör ske. Vad först frågan om de olika
äggviteämnena beträffar, så äro ej alla sådana ur fysiologisk synpunkt
likvärdiga och kunna därför ej heller saklöst utbytas mot varandra.
Äggvitemolekylen är en högst sammansatt bildning. Dess
närmaste sönderdelningsprodukter äro de s. k. aminosyrorna, som till
ett antal av 18-20 stycken på ett otal olika sätt kombinerade med
varandra uppbygga äggvitemolekylen. Av dessa byggstenar äro
några absolut nödvändiga för att kunna fylla människans
äggvitebehov. Sådana äro tryptofan och lysin. Saknas dessa aminosyror,
är äggviteämnet i fråga odugligt ss. näringsmedel, såsom gelatin,
vilket nogsamt framgick av försök i Frankrike efter revolutionen
och under rådande livsmedelsdyrhet. Vissa andra aminosyror ss.
glycocoll, kunna saklöst fattas, då de ej spela någon roll för
människans äggvitebehov. Vidare är att märka, att om en sådan
nödvändig aminosyra endast finnes i ringa mängd, går det åt desto
mera av vederbörande äggviteämne för att täcka kroppens
äggvitebehov. Fullvärdiga äggviteämnen finnas i kött, ägg och mjölk,
likaså potatis och spenat. Ofullständiga äggviteämnen erbjuda
däremot de olika sädesslagen samt baljväxterna, ärter och bönor, som
ju annars äro ganska äggviterika. Ännu ofullständigare äro
äggviteämnena i en del frukter och kålrötter.
Man kan sålunda ej säga, att människan behöver 40 eller 140
gr. äggvita, man måste tillägga, vad sorts äggvita man menar.
Med mjölk, ägg, köttdiet, behöver man blott 35 gr. äggvita. Vid
huvudsaklig bröd-, gröt- och mjölföda behöver man åtminstone 60
gr., och vid kålrots- och fruktdiet skulle man behöva 80 till 100
gr., allt under förutsättning, att födan för övrigt är rik på basiska
mineralförbindelser.
Även födans mineralämneshalt inverkar enligt nyaste
undersökningar på äggvitekvantiteten. Att vissa, ej så få, mineralämnen
äro nödvändiga för vår kropp har man nog vetat länge, men trott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
