Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Magnetism - C. Magnetisk influens - D. Permanenta magneter - E. Magnetiskt fält och magnetisk fältstyrka. Kraftlinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
belägna ända att verka som en nordpol, medan den andra ändan förhåller
sig som en sydpol. Tager man bort magneten, försvinner järnstyckets
magnetism nästan fullständigt.
På liknande sätt förhåller det sig, om man magnetiserar en stav av stål.
Dess magnetism blir emellertid betydligt svagare, men den bibehåller en viss
grad av magnetism, även sedan magneten avlägsnats.
I båda fallen har magnetiseringen åstadkommits genom influensvcrkan.
I det förstnämnda fallet bildades av järnstaven en tillfällig magnet, medan i
det andra fallet stålstaven förvandlades till en permanent magnet. Dylik
influensverkan kan även påvisas från jordmagnetismen, i det att en järnstav,
som får ligga i riktningen norr—söder, kan bliva magnetisk.
Ett flertal ämnen påverkas av magneter. Denna verkan är emellertid i de
flesta fall så svag, att den inom tekniken saknar betydelse. De ämnen, vilkas
magnetiska egenskaper äro kraftiga, alltså de förut omtalade
ferromagne-tiska ämnena, äro egentligen endastjärn, kobolt och nickel. Andra
magneti-serbara material äro exempelvis mangan och krom, vissa metallegeringar,
flera av de s. k. sällsynta jordmetallerna etc. Dessa ämnen, som visa en
mycket svag magnetism, kallas med ett gemensamt namn för
paramagnetiska. Övriga ämnen kunna betecknas som omagnetiska. Hit höra t. ex.
luft, olja och många metaller.
D. Permanenta magneter.
Om ett stålstycke magnetiserats, bibehåller det, som förut omtalats, en
viss grad av magnetism, dvs. det har blivit en permanent magnet. Den
kvarblivande magnetismen kallas remanent (kvarblivande) magnetism eller
remanens. Av vad som redan förut sagts, framgår, att remanensen är betydligt
större hos stål än hos mjukt järn. Även hos en permanent magnet kan dock
magnetismen så småningom försvagas. För att förhindra detta bör den
förvaras så, att den skyddas för uppvärmning och framför allt för omväxlande
uppvärmning och avkylning, likaså för stötar och beröring med järn eller
stål. För att förhindra att stavmagneter avmagnetiseras, böra de
lämpligen förvaras så, att två och två läggas parallellt, på något avstånd från
varandra, med polerna vända åt motsatt håll, samt helst förses med
ankaren, dvs. mjuka järnstycken, som förena nord- och sydpol. Även en
hästsko-magnet bör förses med ett dylikt ankare. Förfaringssättet benämnes
armering av magneten.
E. Magnetiskt fält och magnetisk fältstyrka. Kraftlinjer.
Om en liten, lättrörlig kompassnål, en s. k. provmagnet, placeras i olika
lägen i förhållande till en stavmagnet, kan man iakttaga, att den inställer
sig i olika riktningar, beroende på placeringen. Det område omkring en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
