Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Elektromagnetism - I. Ömsesidig induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
det nämnda flödet genomgår även en spole 2 med N2 lindningsvarv, varvid
ø2 = k&i, där k är en konstant, mindre än 1 och beroende på spolarnas
placering i förhållande till varandra. Om flödet ändras, induceras i spole 2
en spänning, vars storlek beror på ändringshastigheten i flödet ø1 samt
antalet lindningsvarv N2 och dessutom konstanten k, som änger i vilken grad de
båda spolarna äro magnetiskt hopkopplade. För att förenkla räkningarna
införes en koefficient M för den ömsesidiga induktansen, bestämd enligt
följande. M anger, hur stor spänning, uttryckt i voit, som induceras i spole 2, om
strömstyrkan i spole 1 ändras med 1 ampere per sekund. Med användning
av derivatbegreppet erhålles
e*=~Mllt
där uttrycket betyder ändringen i strömmen /i per sekund (derivatan av
strömmen /j med avseende på tiden t) och e2 är den momentant i spole 2
inducerade spänningen, angiven i voit.
Om strömändringen i stället sker i spole 2, kan man använda samma
koefficient M för att ånge den spänning, uttryckt i voit, som induceras i
spole 1, om strömstyrkan i spole 2 ändras med 1 ampere per sekund.
Motsvarande derivatuttryck blir
~dT
Den ömsesidiga induktansen (koefficienten för den ömsesidiga
induktionen) M är proportionell mot produkten av båda spolarnas lindningsvarvtal
och mot kretsens magnetiska ledningsförmåga och beror dessutom på
kopplingsgraden mellan spolarna, dvs. på hur nära varandra de befinna sig.
Av vikt är att beakta riktningen av den ström, som uppstår genom
induktionen. Den förut angivna generella regeln gäller även i detta fall. Den
genom induktion alstrade strömmen, den s. k. sekundärströmmen, får alltid
sådan riktning, att den motsätter sig ändringen av flödet, dvs. antingen
ändringen i primärströmmen eller också den rörelse, som är orsak till
induktionen. Om exempelvis primärströmmen slutes, dvs. ökar i spole 1,
uppstår i spole 2 en strömstöt, som söker hålla flödet nere. Om
primärströmmen åter brytes, uppstår en strömstöt i spole 2 i motsatt riktning, som
alltså söker hålla flödet uppe. Det är emellertid att observera, att emk:en
i sekundärlindningen induceras, endast så länge strömändringen varar, dvs.
under den tid, som erfordras, för att strömmen skall stiga från noll upp till
sitt fulla värde respektive minska från fullt värde ned till noll. Emk:ens
storlek beror vidare, som förut framhållits, på den ömsesidiga induktansen
samt på den hastighet, varmed strömändringen sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
