Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - I. Synkronmotorn och autosynkronmotorn. Faskompensering med synkronkondensator - 2. Synkronmotorns konstruktion och startning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
eller sluten över ett motstånd, när växelströmmen anslutes, för att de under
starten inducerade höga spänningarna i rotorn icke skola förorsaka överslag.
En annan utväg med avseende på synkronmotorns startning är att utföra
motorn för självstart. Synkronmotorn är aldrig i fullkomlig avsaknad av
startmoment. I allmänhet utföres den med utpräglade poler. Om en dylik
maskin anslutes till en trefasig växelspänning, uppstå i stillestånd
virvelströmmar i poler och polplattor, som alstra ett visst vridande moment, även
om det är tämligen litet. Om startförhållandena äro lätta, blir det erhållna
startmomentet tillräckligt. För att startströmmen emellertid icke skall bli
för stor, brukar man i dylika fall använda en spartransformator och starta
med t. ex. 30 à 40 % av märkspänningen. Man kan med denna metod få
ett startmoment om ca 10 % av fullastmomentet. Den angivna startmetoden
användes exempelvis i Statens Järnvägars omformarstationer för
motorgeneratorer, drivna av trefasiga synkronmotorer. Starten sker härvid med
omkring en tredjedel av märkspänningen.
Det förekommer också, att man för alt förbättra startmomentet i en
synkronmotor förser polerna med en kortsluten lindning, bestående av
kopparstavar, inlagda i polplattorna och förenade på båda sidor om rotorn
medelst kortslutningsringar alldeles som dämplindningen i en generator.
Därigenom erhålles en kortsluten lindning av liknande slag som den i
kortslutna asynkronmotorer normalt förekommande. För att begränsa
start-strömmen är man i allmänhet även i detta fall nödsakad använda
starttransformator. Vid de startströmmar, som normalt bruka tillåtas, kan man
få ett startmoment, utgörande 15 à 30 % av fullastmomentet. För att
begränsa startströmmen användes även serie-parallellkoppling av
statorlind-ningen. Lindningen utföres då med två parallella strömkretsar per fas,
vilka seriekopplas vid starten och parallellkopplas under drift. En liknande
omkoppling, som också användes, är Y/D-koppling, vilken innebär, att
sta-torlindningen kopplas i Y vid starten men i D under drift.
Den ovan angivna startningen med hjälp av virvelströmmar i polerna
eller med hjälp av särskild kortsluten lindning på rotorn benämnes
asynkron start. Härigenom kan man emellertid icke fullt komma upp i det
synkrona varvtalet. Det blir, först när likströmsmatningen kopplas till
rotorns magneter, som maskinen går in i synkronism.
Av vad som sagts i det föregående, framgår, att synkronmaskinen ej har
några särskilt fördelaktiga startegenskaper. Det är bl. a. detta, som gjort,
att den fått ganska liten användning som motor, trots de fördelaktiga
egenskaper den äger i drift. Även med hjälp av en startmotor kunna
startförhållandena ej bli så enkla och goda som hos asynkronmotorn. Det finns
emellertid en maskin, som förenar asynkronmotorns goda startegenskaper
med synkronmotorns goda driftegenskaper, nämligen autosynkronmotorn,
och denna beskrives här i korthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
