Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - D. Bränsle - 3. Gasformiga bränslen - E. Ångpannor - 1. Arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
silverpelare har volymen 1 m3. Värmevärdet är hos lysgas 4 000—4 500
och hos generatorgas 1 000—1 500 kcal/Nm3.
E. Ångpannor.
1. Arbetssätt.
En ångpanna består i huvudsak av den egentliga pannkroppen med
vatten- och ångrum samt eldstad med erforderliga luft- och rökgaskanaler.
Då det erfordras överhettning av ångan, tillkommer en överhettare.
Arbetssättet hos ångpannan är i stort sett följande.
Bränsle jämte erforderlig förbränningsluft införes i eldstaden, där bränslet
antändes och förbrännes under alstrande av rökgaser med hög temperatur,
som genom pannans rökgaspassage ledas till skorstenen och ut i det fria.
Från det brinnande bränslet (fyren) och de därifrån utgående flammorna
avgives värme genom strålning till pannkroppens angränsande yta, och från
de heta rökgaserna avgives värme genom övergång (konvektion) till
pannkroppens mot rökgaserna gränsande yta. Från hela den värmeupptagande
ytan (pannans eldyta) ledes värmet till vattnet i pannan.
Av en ångpanneanläggning fordras, att den skall kunna avgiva en viss
mängd ånga per timme med ett visst tryck och en viss temperatur, och
dessa förutsättningar äro i hög grad bestämmande för pannans
dimensionering och konstruktion. Utförandet betingas emellertid även av fordringarna
på ett gott utnyttjande av bränslet och på begränsning av pannans kostnad
och utrymmesbehov.
Ångavgivningsförmågan, vanligen angiven i ton ånga per timme, blir
beroende av eldstadens dimensionering och form samt av eldytans storlek
och effektivitet. Beträffande eldytan skiljer man mellan strålningsytan, dvs.
den del av eldytan, som utsättes för strålning från eldstaden och som är
synnerligen effektiv, samt den övriga delen av eldytan, som tillföres värme
huvudsakligen genom konvektion. Eldstadens storlek anges dels av eldytan
(i m2), dels av eldstadsvolymen (i m3). Pannans belastning angives vanligen
i kg ånga per m2 eldyta och timme.
Värmeöverföringen är beroende av många faktorer, såsom
temperaturskillnaden, de strömmande mediernas egenskaper, den hastighet, med
vilken gaser och vätskor röra sig, strålningsytornas inbördes lägen samt
ytornas beskaffenhet.
En vätska leder värme oerhört mycket bättre än en gas. Inom
ångpannetekniken har detta stor betydelse. Värmeöverföringen mellan tuberna och
vattnet är så god, att under normala förhållanden endast något tiotal graders
temperaturfall äger rum i tubväggen. Däremot är värmeöverföringen på
gassidan betydligt sämre, särskilt vid lägre temperatur, då man icke behöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
