Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - E. Ångpannor - 1. Arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
räkna med någon nämnvärd strålning och har liten temperaturskillnad
mellan gas och vägg. För att erhålla stort värmeutbyte måste man ha stora
värmeupptagande ytor. Ett sätt att förstora ytorna är att förse rören med
fenor eller kamflänsar. Värmeöverföringen är emellertid även beroende av
ytornas renhetsgrad. På tubernas insida kan pannsten något minska
värmetransporten och framför allt höja tubtemperaturen, så att den medför
risk för sönderbränning, under det att flygaska och slagg på tubernas
utsida minska värmetransporten. Det är därför av synnerligen stor
betydelse, att de värmeupptagande respektive värmeavgivande ytorna hållas
rena. Olika anordningar finnas härför och beskrivas närmare i samband
med ångpannans konstruktion och skötsel.
Den från rökgaserna till vattnet överförda värmemängden är beroende av
eldytans storlek, temperaturdifferensen mellan rökgaserna och vattnet samt
motståndet mot värmetransporten. För en viss överförd värmemängd per
tidsenhet erfordras större temperaturdifferens, ju större motståndet är.
Ångpanneplåtens motstånd mot värmetransporten är obetydligt. Det
spelar då liten roll, om plåten är tjock eller tunn. Däremot uppträder ett stort
motstånd i övergångsytorna mellan rökgaser och plåt samt ett mindre
motstånd mellan plåt och vatten. Detta gäller, även om pannan är fri från
sot och pannsten.
Bildas sot och pannsten, ökas motståndet mot värmetransporten i hög
grad. Den erforderliga temperaturen för en viss ångproduktion kan därvid
bli avsevärt större än annars. Detta leder emellertid också till att rökgaserna
lämna pannan med högre temperatur. I praktiska fall kan det sålunda
inträffa, att sot eller pannsten ökar temperaturen i skorstenen, exempelvis
från 200 à 300 till 300 à 400° C.
Genom den högre temperaturen på rökgaserna ledes mera värme än förut
bort från pannan utan att göra nytta. Förlusterna i anläggningen öka
härigenom väsentligt, och förlustökningen kan i ogynnsamma fall vara av
storleksordningen 10 %. Dessutom riskeras vid somliga panntyper ökade
strålningsförluster till omgivningen. Det är alltså av stor vikt för driftekonomin, att
ångpannorna hållas rena.
För att man skall kunna utnyttja bränslet väl, dvs. erhålla en liög
verkningsgrad hos ångpannan, måste denna utföras så, att värmeförlusterna
bliva de minsta möjliga. De olika slagen av förluster vid förbränningen
framgå av följande sammanställning, som därjämte anger storleksordningen
av förlusterna i procent av bränslets energiinnehåll.
Brännbara ämnen i askan ............................... 2— 3 %
Brännbara beståndsdelar i rökgaserna ..................... 1— 2 %
Kol i rökgaserna (sot).................................... 1— 2 %
Värme, som bortföres med rökgaserna (skorstensförlust)..... 10—25 %
Strålning..............................................upp till 10 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
