Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - E. Ångpannor - 1. Arbetssätt - 2. Värmeupptagande aggregat och hjälpapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
De tre förstnämnda slagen av förluster kunna nedbringas genom en
ändamålsenlig eldstad och ett rationellt utnyttjande av densamma medelst
automatiserad eldning. Rökgasvärmet söker man tillvarataga genom att använda
hjälpaggregat, nämligen ekonomiser till förvärmning av matarvattnet och
luftförvärmare till förvärmning av förbränningsluften. Värmeförlusterna
till omgivningen kan man nedbringa genom att omgiva pannan med
isolerande material.
Som normalt värde på den totala verkningsgraden kan man räkna med ca
75 %. De bästa värdena ligga 10 à 15 % högre.
2. Värmeupptagande aggregat och hjälpapparater.
Såsom tidigare nämnts, förses en ångpanna med vissa värmeupptagande
aggregat för höjande av verkningsgraden. Hit höra närmast luftförvärmare
och matarvattenförvärmare eller ekonomiser. Till de värmeupptagande
aggregaten hör även överhettaren. Därtill komma vissa hjälpaggregat i form av
eldningsanordningar, luft- och rökgasfläktar etc. Samtliga dessa aggregat
äro vanligen hopbyggda med själva pannan.
Eldningsanordningarna bero i främsta rummet på bränslets art och form
men sammanhänga därjämte med pannans byggnad och
driftförhållandena.
Ett fast bränsle kan införas i eldstaden antingen i stycken, briketter
e. d. eller i form av finfördelat stoft, såsom pulver. I det förra fallet
införes bränslet på en rost, vanligen bestående av horisontella stavar, mellan
vilka förbränningsluften kan tillföras fyren. I det senare fallet liksom också
vid eldning med olja eller gas införes bränslet genom dysor (munstycken)
eller brännare.
Vad kolbränslet beträffar, medför en förmälning till kolpulver den fördelen,
att förbränningen och därmed även ångalstringen kunna lättare anpassas
efter variationer i ångbehovet och att pannans uppeldningstid avsevärt
förkortas. Å andra sidan får man räkna med en dyrare eldningsanläggning
och en större pannanläggning genom tillkomsten av kolkvarnarna.
Rosteldningen är den oftast förekommande. Utförandet av rosten varierar,
beroende på bränslets art och kraven på eldningen. I det enklaste fallet är
rosten stillastående och bränslet införes för hand. Därjämte finnas ett flertal
konstruktioner för transport av bränslet in i eldstaden på sådant sätt, att
eldningen skall kunna regleras enkelt och snabbt. Ett exempel härpå utgör
undermatningsrosten, som består av en elmotordriven skruv eller
fram-och återgående kolv, som pressar kolet från en kolficka ut på rosten.
För vattenrörpannorna (se följande beskrivning) användes oftast en
kedjerost, dvs. en rörlig rost, bestående av ett antal tvärställda roststavar,
sammanfogade med länkar eller på annat sätt till ett ändlöst band, varpå visas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
