Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Skyddsreläer - B. Reläskydd för linjer - 1. Kortslutnings- och överströmsskyddet - d. Distansskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
fall, onormal frekvens m. m., om kortslutningen ej snabbt kopplas bort.
Skadorna i felstället kunna också bli stora vid långa utlösningstider. Speciellt
föreligger vid stora kortslutningseffekter risk, att linor brinna av och
isolator-element splittras, så att felet blir bestående och återinkoppling ej kan ske.
Slutligen ha de beskrivna reläskydden den systematiska nackdelen, att
skyddsverkan ej alltid kan ernås vid tillfällen, då den anslutna
generatoreffekten är liten, om samtidigt okänslighet fordras för tillfälliga
överbelastningar, t. ex. vid onormala driftläggningar. Man tvingas därför vid
viktigare nät att införa mera fulländade reläsystem, vilka givetvis också
bli dyrbarare och mera komplicerade.
E=0
Fig. 26: 28. Principen för distansskyddet. Reläet är placerat i punkten A. Kortslutning inträffar
i punkten B.
De reläsystem, som i sådana fall komma i fråga, äro huvudsakligen
distansskydd, olika slag av dillerentialskydd samt reläer med
högfrekvensförbin-delse. Det enklaste och hittills mest använda systemet är distansskyddet,
som beskrives nedan. De övriga skydden behandlas senare under avdelning
B 3, speciella reläskydd för linjer.
Arbetsprincip.
Distansskyddets princip är den, att funktionstiden för ett relä göres
beroende av felavståndet, så att ett längre bort beläget fel utlöses på längre
tid än ett närbeläget. Reläet skall alltså reagera för en elektrisk storhet,
som beror endast av felavståndet, och en sådan storhet finner man i
impedansen till felstället. I fig. 26: 28 är avståndet mellan relä A och
kortslutningsstället B l km. Spänningen i kortslutningsstället är noll, och
spänningen vid reläet utgöres av spänningsfallet på sträckan AB, dvs. den blir
Ek = IkZ, där Z är impedansen mellan A och B och Ik är kortslutningsström-
men. Z är emellertid ett mått på /, eftersom ledningens impedans per kilome-
ß
ter är konstant, och ett relä, som mäter kvoten = Z, mäter följaktligen
Jfc
alltid avståndet I på korrekt sätt, oberoende av absolutvärdena på Ek och
Ik och oberoende av förändringar i nätbilden för övrigt. Allteftersom man
begagnar sig av totala impedansen eller av dess ohmska eller induktiva
komposant, talar man om impedans-, resistans- (motstånds-) eller reaktans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
