Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Överspänningar och överspänningsskydd - B. De atmosfäriska överspänningarnas inverkan på elektriska anläggningar. Skyddsåtgärder mot överspänningar - 2. Olika utföranden av luftledningarna. Jordlinans skyddsverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
verk, följes den principen, att jordlinan placeras så högt, att vinkeln mellan
en vertikal linje och en linje genom jordlinan och närmaste fasledare ej
överstiger 30°.
Jordlinan minskar även verkan av inducerade överspänningar, emedan
den av åskmolnet inducerade laddningen på faslinorna blir mindre, så snart
en jordad ledare (jordlinan) befinner sig i närheten och så att säga lyfter upp
jordens potential. Härigenom blir även spänningen mindre, när laddningen
frigöres. Denna skyddsverkan hos jordlinan uppträder oberoende av dess
placering men effektivast, om den är placerad högre än faslinorna.
Jordlinans viktigaste skyddsverkan, nämligen som åskledare mot direkta
blixtnedslag, är liksom åskledarens starkt beroende av hur pass god
jordning man kan åstadkomma i dess jordtag. Linan bör vara förbunden
med jord vid varje stolpe. Om markförhållandena äro dåliga, så att
motståndet i jorden blir för högt, kan detta reduceras genom jordtag i form av
marklinor, dvs. i marken nedgrävda, åt olika håll från stolpfoten utstrålande
linor.
I allmänhet kan sägas, att medan man utan jordlinor ej kan räkna med att
få vare sig en trästolp- eller en järnstolpledning blixtsäker, så kan man medelst
jordlinor, eventuellt kompletterade med jordnät (marklinor), få en liögt
isolerad ledning praktiskt taget störningsfri, vare sig den har trä- eller
järnstolpar.
Frågan om en viss ledning skall utrustas med jordlina eller ej, är en
ekonomisk fråga, där kostnaderna för jordlinan måste vägas mot värdet av den
ökade driftsäkerheten. För att blixtströmstyrkor upp till en viss gräns ej
skola åstadkomma så hög spänning, att ledningens överslagsspänning
överskrides, måste jordmotståndet understiga ett visst värde. Man får då räkna
med att större delen av strömmen vid ett blixtnedslag går genom en stolpe
till jord, under det att endast en mindre del avledes åt sidorna genom
jordlinorna.
Som exempel kan anges, att Vattenfallsverkets 220 kV ledning
Stadsforsen—Ånge, vilken är utförd med trästolpar, försetts med två jordlinor,
upplagda på träspiror ca 4 m över regeln, vilket resulterar i att
impulsöver-slagsspänningen mellan jordlina och regel blir ca 1 800 kV (amplitudvärde).
Om man nu önskar, att blixtströmstyrkor på upp till 60 000 A, motsvarande ca
40 000 A genom stolpen, ej skola föranleda överslag från jordlinan till någon
fas, innebär detta, att varje stolpes jordmotstånd för impulsvåg ej får
överstiga —= 45 ohm. Det kan tilläggas, att enligt i olika länder utförda
mätningar blixtströmstyrkan endast vid ca 15% av alla blixtnedslag överstiger
den ovannämnda gränsen. Den ernådda skyddsverkan blir alltså 85 %.
I och med att en ledning utföres med lägre överslagsspänning, fordras
lägre jordmotstånd för samma skyddsverkan. Kostnaderna för jordmotstån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
